- Project Runeberg -  Tjänarinnebladet utgifvet av Stockholms tjänarinneförening / 1906 /
3

(1905-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vårt århundrade har ju blifvit kalladt
»barnets århundrade», och denna tidens
anda gör sig glädjande nog, tydligt
märkbar äfven inom nykterhetsrörelsen. Förr
koncentrerades arbetet på individens
räddning, nu gäller det i stort sedt, att
förekomma, att rädda barnen. Och ges det
något i lifvet, som skall kunna elda oss
kvinnor, vi må vara mödrar eller ej, att
hvar i sin mån delta i nykterhetsarbetet,
så är det just vår ansvarskänsla gentemot
den kommande generationen, gentemot
barnen. Men för att vår ansvarskänsla
på detta område skall kunna ruskas vaken
och ledas i rätt riktning, måste vi skaffa
oss kunskaper. Därtill förhjälper oss
nykterhetsarbetet, om det fattas vidsynt, på
ett mycket bekvämt sätt, ty så intimt
hänger nykterhetsfrågan samman med dagens
öfriga sociala frågor, tuberkulosfrågan,
bostadsfrågan, kvinnans rösträttsfråga etc.
att man får en inblick i dessa liksom till
skänks.

Vi kvinnor, som stå barnen närmare
än männen, bära också det större
ansvaret. Det gäller därför för oss att läsa —
och tänka. Läsa vi de
populär-vetenskapliga skrifter, som ur medicinsk, etisk,
juridisk och social synpunkt beröra denna
fråga, finna vi nyckeln till mången sorglig
gåta vi mött ute i hvardagslifvet. Vi ha
sett verkan, ha grubblat öfver orsaken,
men af okunnighet ej kunnat finna
sammanhanget.

Statistiken visar, att ¾ af alla de brott,
som ledt till intagning i statens fängelser,
måste skrifvas på alkoholens konto. Väl
är det männen som begått dessa brott,
men stå icke kvinnorna här med sin
dryga skuld ? Flertalet idioter äro barn af
alkoholbelastade föräldrar. Står kvinnan
äfven här utan medansvar? Ha dessa
brottslingars mödrar och hustrur, ha dessa
idioters mödrar vid valet af make varit
medvetna om sitt ansvar gentemot den
kommande generationen? Åhnej, därtill
har okunnigheten på detta område varit
för stor, missriktad pliktkänsla och falskt
medlidande har fått spela en ödesdiger
roll. Men nu, när arbetsmarknadens flesta
områden öppnats för kvinnan, och hennes
tillfälle till själfförsörjning därigenom ökats,
har också hennes ansvar vid valet af make
mångdubblats.

För våra dagars kvinnor finnes ej längre
okunnighetens försvar. Den värnplikt
samhället kräfver af oss kvinnor, att föda och
fostra andligt och lekamligt kraftiga
medborgare, kunna vi aldrig fullt uppfylla
utan att sätta oss in i nykterhetsfrågan.
Hård — och rättvis blir framtidens dom
öfver nutidens kvinnor, om vi i detta
hänseende försumma vår plikt, ty med
ökad upplysning följer oafvisligen — ökadt
ansvar.                         Arla Wallis.

illustration placeholder

Stockholms Tjänarinneförenings
möten, kurser och föredrag
under mars och april.



l:sta torsdagen i månaden: Svenska
språket.

2:dra: Ordinarie föreningsmöte.

3:dje: Svenska språket.

4:de: Föredrag.

illustration placeholder

En årsfest hos
Tjänarinneföreningen.



Såsom passiv ledamot af Stockholms
Tjänarinneförening deltog jag söndagen
den 11 februari i den helt och hållet af
tjänarinnorna själfva anordnade årsfesten,
som på aftonen denna dag hölls i
goodtemplarlokalen, Grefturegatan 20 C, i
hvilket hus äfven deras platsanskaffningsbyrå
är belägen. Festen var mycket lyckad
och hade att glädja sig åt ett stort antal
deltagare både inom och utom föreningen.
Föreningens medlemmar erlade en afgift
af 50 öre, utom densamma stående fingo
betala 1 kr., men jag har icke hört någon
som ångrat denna utgift.

Sedan föreningens ordförande hälsat
deltagarna välkomna och i några få ord
redogjort för föreningens verksamhet under
det gångna året, inträdde en
dubbelkvartett från den kända Bellmanskören och
sjöng »Vårt land» samt därefter flera
andra sånger, både allvarliga och roande.
Efter denna vackra början fortsattes den
musikaliska afdelningen af fröken
Runnquist, iklädd Delsbodräkt, som till
pianoackompanjemang, på sitt innerliga, från
allt effektsökeri fria sätt, sjöng flera
romanser af olika kompositörer, hvarefter
lektor Ottelin höll ett synnerligen
populärt och medryckande samt med spändt
intresse åhört föredrag öfver
»själfbildning», som jag önskar kunnat höras af
många flera bland både s. k. bildade och
obildade.

Efter en liten stunds hvila vidtog åter
kvartetten med några nummer, ett par af
dem mycket roliga, och fröken Runnquist
med en hel hop folkvisor utan
ackompanjemang; alla sångare så lifligt applåderade
att de hade svårt att få sluta. Då denna
mera allvarliga del af festen var slut,
uppträdde ett par af föreningens passiva, men
mycket verksamma medlemmar, iklädda
dalgossedräkter. Roliga visor föredrogos
af den ena, »Pelle i Storängen», på ett
dramatiskt och mycket skrattretande sätt,
hvarvid den andra, Matts,
ackompangerade, och mottogs med stormande
applåder, hvarefter den sista sångaren, på
ordförandens anmodan, inbjöd de närvarande
att taga för sig af den, under tiden
framdukade, materiella delen af festen —
stora fat med aptitliga smörgåsar, godt
té jämte småbröd och mjölk.

Under denna del af festen hade man
tillfälle att hälsa på och samspråka med
gamla bekanta och, om man så önskade,
göra nya bekantskaper. Jag roade mig
med att äfven besöka det rymliga köket,
där de raska och trefliga flickorna, alla
medlemmar af föreningen och flera äfven
i styrelsen, hade en otrolig brådska att
fylla smörgåsfat och tekannor, hvilka
tömdes så fort de kommo in. Det hela var
en liflig och mycket treflig scen.

Efter supéen och sedan bänkar och
stolar med fart undanskaffats, satte sig en af
»dalgossarne» till pianot och spelade en
liflig vals, hvilken lockade de unga att
svänga om. Då kavaljererna icke voro
så många gick det lika bra för flickorna
att dansa med hvarandra, och det gjorde
de också med gladt humör. Jag gick hem
innan dansen slutade, men hörde sedan,
att den omväxlade med danslekar och
afslutades med en långdans, som äfven
lockade de äldre med sig.

Hvad som vid tjänarinneföreningens
fester är särskildt framträdande, är den
otvungna, glada stämningen och den
städade tonen, som visar att de flesta
medlemmarne äro verkligt fina kvinnor, med
vilja och förmåga att lyfta dem af sina
tjänande systrar, som genom att ingå i
föreningen komma i beröring med dem.
Oaktadt det otrefliga bråk, som föregick
föreningens bildande, var det ändå just
några af de bästa bland tjänarinnorna
som bildade densamma, och därför böra
vi alla husmödrar, af allt hjärta önska
den framgång, i samma riktning på
hvilken den hittills gått framåt.

                                Elin Lindhagen.

illustration placeholder

Teckna edert namn å kvinnornas
masspetition för politisk rösträtt!



Masspetitionslistorna gå i dessa dagar ut
öfver allt Sveriges land. Alla kvinnor
som fyllt 18 år, gifta och ogifta af alla
klasser och inom alla yrken, böra teckna
på.

Kvinnornas masspetition.



Vi undertecknade svenska kvinnor anse att, då kvinnan har samma skyldighet
att lyda lagen som mannen, rättvisan kräfver, att hon äfven får samma rätt som han
att deltaga i valet af lagstiftare. Genom att här nedan teckna våra namn vilja
vi gifva uttryck åt vår önskan, att politisk rösträtt må tillerkännas svensk kvinna
på samma villkor som svensk man.

Namn Yrke Adress
                        

                        

                        

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:16:42 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tjanbladet/1906/0003.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free