Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
Alla för hvarandra.
TJÄNARINNEBLADET
UTGIFVET AF STOCKHOLMS TJÄNARINNEFÖRENING |
| 2:dra årgången. N:r 2, 1906. |
| |
| Prenumeration kan ske å Tjänarinneföreningens exp., Grefturegatan 20 C. Pris för helt år 35 öre. Lösnummer 5 öre. |
Tjänarinne–Bladet 1906.
Då Stockholms
Tjänarinneförening — efter att föregående år
hafva utgifvit två lösa nummer —
från och med i år utger andra
årgången af Tjänarinne-Bladet, är det
med förhoppning om, att tidningen
skall mötas med glädje och intresse
af den kår för hvilken den
hufvudsakligast är ämnad, nämligen
tjänarinnorna. Som det är vår
önskan, att tidningen skall sprida
upplysning inom kåren, kommer
den att utom frågor som röra
tjänarinnornas eget fack — dels
deras arbete, dels deras organisation—
äfven att behandla andra aktuella
frågor, hvilka böra intressera hvarje
samhällsmedlem, såsom
arbetare- och nykterhetsrörelsen,
kvinnosaken, kooperationen m. fl.
Då vi vi från flera håll fått löfte
om medverkan, tro vi att den
skall kunna fylla de anspråk som
komma att ställas på densamma.
Tidningen utkommer under året
sex gånger och kostar 35 öre,
postbefordringsafgiften inberäknad.
Prenumeration kan ske, inom
Stockholm på
Tjänarinneföreningens expedition, Grefturegatan 20
C, och i landsorten genom att till
samma ställe med postanvisning
insända 35 öre och tydlig adress.
Red.
Huru bör handelsverksamheten läggas?
Handelsverksamheten har på relativt
kort tid utvecklat sig mycket hastigt.
Och det egendomliga med denna
utveckling är att den skett utan gemensam
organisation och utan bestämd plan.
Enhvar som därtill har lust har rätt
att slå sig på affärer och bli affärsman.
Ingen begränsning af antalet handlande
finnes. Helt öfverlämnas det åt enskildas
initiativ att betjäna allmänheten. För
få handlare har man ej anledning
beklaga sig öfver, om undantag göres för
platser där jordägare monopoliserat
handeln. Däremot har man anledning att
beklaga sig öfver för många handlande.
I korthet kunna vi säga att
utvecklingen skett planlöst, på måfå i st. f.
efter ordnade principer.
Se t. ex. på det oerhörda antal
handelsbutiker, som för närvarande finnas! Äro
de icke ett tydligt bevis på planlösheten
i handelsverksamhetens utveckling? Icke
behöfde allmänheten så många
affärsbutiker för att bli betjänade. Det är en
stor förlust som göres, då onödiga
affärsbutiker hyras, och lika oekonomiskt är
det om för många personer sysselsättas
inom affärsverksamheten. I Sveriges
städer, sålunda landsbygden oräknandes,
funnos enligt den officiella statistiken år
1904 icke mindre än 16,586 handlare.
Det är dyrt att uppehålla ett sådant
antal handlande. De voro upptaxerade
för en nettovinst af 62,450,887 kronor.
Och huru stora summor ha icke
dessutom utbetalts i hyror för butiker,
som äro alldeles öfverflödiga, och alla
öfriga onödiga omkostnader? Allt detta
få konsumenterna, d. v. s. de som köpa
varorna, betala.
När man ser dessa väldiga millioner,
som nu öfverflyttas från konsumenterna
till affärsmännen, och då man går en
gata fram, i hvilken stad som helst, och
ser huru affärsbutikerna ligga den ena vid
den andra på ömse sidor om gatan, och
samma bild upprepar sig gata upp och
gata ned, då måste man ovillkorligen
fråga sig: är det nödvändigt att handeln
skall vara ordnad på detta planlösa sätt?
Är det till förmån för den stora
allmänheten att ett antal handlare uppehållas,
som ha rättighet att tilldraga sig
millioner kronor från allmänheten?
Det är ej nödvändigt att det skall
vara så. Konsumenterna kunna
sammansluta sig och blifva sina egna handlande.
D. v. s. de bilda föreningar, som ha till
uppgift att utöfva affärsverksamhet och
hvilka skola förhindra de stora
affärsvinsternas öfverflyttande från
allmänheten till handlandena. Sådana
föreningar finnas i de flesta länder; i
Sverige ha vi omkring 600 sådana
organisationer.
Dessa organisationer kallas kooperativa
föreningar eller konsumtionsföreningar.
I allmänhet börjas dessa
konsumtionsföreningar mycket anspråkslöst, ofta
endast med öppethållande af affärsbutiken,
hvilken kan vara förlagd i en gammal
bryggstuga eller dylikt, endast på
kvällarna med styrelsen som expediter.
Sedan sker utvecklingen allt efter som
medlemmar sluta sig till föreningen,
och inom relativt kort tid, endast några
år, öfverraskas man af att den lilla
organisationen, som började så
anspråkslöst, vuxit ut till en stor affär som är
den stabilaste af samtliga på platsen. I
Sverige ha vi affärer, som haft denna
anspråkslösa början, hvilken nu ha
omsättning af i det närmaste en half million
kr. och med vinster öfverstigande 32,000
kronor om året. Och i England ha vi
föreningar, hvilka börjat lika anspråkslöst,
som nu ha omsättning af öfver 28
millioner kr. och vinster på 2 millioner kr.
om året. Så är förhållandet med
konsumtionsföreningen i Leeds. Denna
förening har i andelskapital icke mindre än
17¾ millioner och har en hel del olika
fabriker som under 1905 hade en
tillverkning på 3¼ million kr. Under de
senaste fem åren har denna förening
haft i omsättning öfver 135 millioner
och i vinster 18 millioner kr.
Hvad kan anledningen vara till sådana
storartade resultat? Helt enkelt det
Sprid Tjänarinne–Bladet bland vänner och bekanta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 17:16:42 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tjanbladet/1906/0005.html
