Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej tillräckligt fort bortföras och nytt blod
strömma till vävnaderna, vilka t. o. m.
kunna förtjockas på sådana ställen där
blodströmmen förtränges, detta är ofta
fallet med kvinnornas bukmuskler och
höfter.
Vi veta alla att det är i lungorna
gesom blodet syrsättes d. v. s. avger kolsyra
och upptar syre urluften. Inandningen
sker genom revbenens höjande och
mellangärdets sammandragning; härvid utvidgas
bröstkorgen och med den även lungorna,
lungblåsorna fyllas med luft, som
innehåller syre. Vid utandningen slappas
bröstkorgens muskler, brösthålan förminskas
och luftblåsorna sammanpressas, varvid
kolsyran som finnes i dessa utandas. Ju
kraftigare denna andning sker och ju
hastigare blodet strömmar, dess fullständigare
sker denna syrsättning. Då kläderna nu
trycka på nedre delen av bröstkorgen,
hindras denna del att kraftigt utvidga sig, och
det blir således endast den övre delen
av lungorna som kunna förmedla
luftombytet. Bröstkorgen, som är mycket
eftergivlig och rörlig, mister dock under
inverkan av snörlivets tryck allt mer och mer
denna sin egenskap, varvid även
lungornas förmåga att kraftigt utvidga och
sammandraga sig hämmas, med ett ord,
andningsförmågan minskas. En normalt
utvecklad bröstkorg bör kunna utvidga
sig 6—8 centm. Verkningarne av trycket
på bröstkorgen kunna vi ofta nog ej genast
märka, kanske aldrig tänka därpå, men helt
säkert försvinner en hel del av kroppens
friskhet och kraft. När ansträngningar och
sjukdom komma, var är då
motståndskraften, man blir förr gammal och ovig än
naturen hade ämnat. Väl vore om kvinnan
ville förstå, att hon själv är orsaken till
att spänstigheten och livligheten i
rörelserna förloras så långt före medelåldern.
Bröstet, som naturen ämnat välvt och
fritt är hopklämt, ryggen ofta något kullrig,
höfter och mage bli tjockare för varje
år. Den smala midjan kunna vi kanske
få behålla, men äro då dessa markerade
former något eftersträvansvärt? Den som
av naturen är fet och stor må ej tro att
trånga kläder göra dessa egenskaper mindre
framträdande. Feta personer böra röra sig
mycket, undvika sötsaker och för övrigt
aktge på sin diet. Mycken kvinnoenergi
och arbetslust går förlorad genom att
bära en för arbete obekväm dräkt, ty
när det tager emot än här än där, mister
man lusten att arbeta, eller över huvud
att röra sig fritt. Även på matsmältningen
inverkar ett onaturligt hårt tryck i hög
grad skadligt. Intet ställe av kroppen
är så rikt på blodkärl som just bukhålan,
här är så att säga verkstaden, där födan
beredes för att sedan på olika vis
upptagas i blodet. Tusentals små kärl med
olika vätskor finnas här, och det är till
stor skada om dessa på något sätt
tilltryckas. Redan det att bukmusklerna
genom för hårt tryck förlorat i styrka
inverkar menligt, ty bukmusklerna bidra
eljes kraftigt till matsmältningens
normala förlopp.
Huru många barn födas ej sjuka och
klena just därför att deras mödrar
försyndat sig mot hälsolärans lagar? Att de
ej skulle behöva vara detta, borde deras
mödrar tänka på lika mycket som att
bibringa dem bokliga kunskaper. Flickornas
uppfostran nu för tiden är allt mer likställd
med gossarnes, men vad hjälper det, om de
t. ex. få gymnastisera, när de ha kläder
som hindra alla fullt uttagna rörelser.
Bort med alla trånga band för dessa
stackare, vilka ju ej själva förstå vikten
härav, och som genom för trånga kläder
ej ens få tillfälle att fullt utveckla sig!
Ge vi dem rymligare, mera praktiska
kläder, skall deras lek bli gladare, deras
arbete lättare, och de skola ej vara så
mottagliga för alla sorters smittofrön.
Vi nya tiders kvinnor med självmedvetna
och moderna strävanden och fordringar
på livet borde taga dessa saker mera
på allvar. Många kvinnor äro genom
vanan riktiga slavar under sin ohygieniska
klädedräkt, man får ju ofta höra uttryck
sådane som »jag skulle inte kunna hålla
mig rak utan snörliv». Det är delvis sannt,
kroppen är van vid detta stöd och
musklerna omkring veka livet har mist sin
kraft och styrka.
Vill man lägga bort snörlivet, får man
nog bereda sig på att en tid känna sig
mycket trött, med värk kring livet, men
så småningom går detta bort, när
musklerna börjat återvinna sin naturliga
spänstighet. Summan av det sagda blir
ungefär; snörliv eller eljes hårt sittande
kläder hindra kroppens normala
utveckling och rörelseförmåga, bröstkorgen
sammanprässas och därmed följer en
förskjutning av de inneliggande organen,
mellangärdet nedåt, lungor och hjärta
uppåt; härigenom hindras en normal
andning och cirkulation, levern
sammantränges och rubbas från sin plats;
inälvorna sjunka ned mot botten av bäckenet
och trycka på de kvinnliga
fortplantningsorganen. Med detta följer, dålig
matsmältning, blodbrist och de s. k.
kvinnosjukdomarna. Som redan är sagt, vill jag
ej föreslå någon bestämd modell, ehuru
jag varmt vill förorda de s. k,
reformdräkterna. Några råd i allmänhet vill jag
dock ge.
Kläderna böra lämna så jämn
betäckning som möjligt även åt armarne,
särskilt deras övre del, samt åt skuldrorna.
De få ej trycka någonstädes, utan lämna
kroppen frihet att stärka och utveckla
sin rörelseförmåga, de böra vara lätta
att hålla rena, tynga så litet som
möjligt, samt vara bekväma att på- och avtaga.
Så mycket som möjligt böra de och
tillfredsställa skönhetssinnets krav, detta
dock ej genom påsättande av mer eller
mindre fula s. k. garneringsartiklar utan
genom sin färg och sina enkla rena linier.
Signe Bergner-Andersson.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
