Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
planlösa uppälskandet av egna barn, har
hos henne utvecklats och förfinats,
görande skäl för sitt höga namn. Denna
känsla kommer ej tillsynes först
efter moderskapet utan visar sig även
före i den sunda längtan efter barn,
och vars bekännande nu kommer visst
folk att betvivla en ung kvinnas
sedliga halt, och som i flesta fall ännu icke
förekommer hos kvinnor. Denna
känsla verkar ock, att kvinnan går till
moderskapet i helig bävan, med släktets
ansvar vilande på sig och icke med
tanklöshetens lättsinne. Och den visar
sig ej blott i ängslig omsorg om
barnens lekamliga välfärd utan fast mera
i längtan efter att göra dem andligen
rika, även om denna andliga rikedom
skulle leda dem till korset.
Framtidskvinnan förstår också att
det, för hennes egen och hennes barns
skull, ligger mindre vikt på
barnantalets kvantitet men så mycket mera
på dess kvalitet. Så är det bättre att
föda fem kroppsligt som själsligt
starka barn än giva livet åt tio mindre
väl utrustade. Att en stark ande är
av oändligt större värde för
utveckling och mänsklighet än tio
dussinmänniskor. Och att äktenskapets
ändamål är ett annat och ett högre än
en djurisk barnproducering.
Hennes uppfostringsmetod är enkel.
Med psykologisk skarpblick upptäcker
hon barnets individualitet och giver
den näring och frihet att utvecklas.
Hon moraliserar och förmanar icke så
mycket, ty hon vet att exemplets
makt är starkare än det myckna
predikandet. Hon begagnar aldrig
maktspråk — det gör endast den sedligt
svage, den vars andliga och moraliska
kraft är underlägsen den fysiska
kraften — ty hon vet, att kärlekens språk
talar mäktigare och innerligare. Och
hon skall aldrig tillåta samhället att
påbjuda en sådan abnormitet som
barnens obligatoriska uppfostran i
allmänna anstalter.
Hon finns denna framtidskvinna
även nu, och hon har funnits tiderna
igenom fast i mer eller mindre grad
utvecklad. Månne det inte var hon
som var i de stora andarnas mödrar
och i livstillblivelsens heliga ögonblick
medvetet eller omedvetet bar på sin
starka längtan efter mänsklighetens
frigörelse, vilken som ett frö inträngde
i den nya själen? Där den med
obeveklig kraft fortlevde och förökades
i styrka, tills den drev sonen att hellre
bestiga bålet än förneka sanningen.
Månne det inte var hon som bodde i
Jesus’ av Nasaret moder? Och månne
det ytterst icke är ifrån henne vi skola
få vänta världsfrälsningen.
(Morgonbris.) Carmelis.
 |
| |
Läs och sprid
arbetarepartiets tidningar och
broschyrer.
”Sällskapet till dygdigt och troget
tjänstefolks belönande.”
Detta sällskap stiftades med anledning
av prins Karls, sedermera Karl XV,
födelse, den 3 maj 1826. Den glädjande
händelsen väckte jubel hos alla, och
nationens tillfredsställelse tog sig många
uttryck, däribland också frikostighet och
benägenhet att uppmuntra dem, som hade
det strävsamt och kunde känna sig
tillbakasatta i samhället, berättar Svenska
Dagbladet för den 6 maj i år. Det var
greve Carl Axel Löwenhielm, som satte
sig i spetsen för insamlandet av medel
till en fond för belöning av »dygdigt
och troget tjänstefolk». Att belöna dygd
och trohet t. o. m. när den förekom
bland slavarne det ville, säges det, hela
den kungliga familjen och huvudstadens
mera betydande personligheter gärna vara
med om. Men all vår början bliver svår
och det kunde även detta sällskap ha
rätt att utbrista, ty först två år efter
sällskapets bildande kunde det första
sammanträdet hållas, då i kronprins
Oscars närvaro och under excellensen
greve Löwenhielms ordförandeskap.
Tillgångar utgjordes vid sällskapets bildande
av 5,520 rdr bco i kapitalgåvor,
varjämte 142 rdr 16 sk b:co voro utlovade
som årliga bidrag.
Vid detta första sammanträde höll
excellensen Löwenhielm ett tal till
kronprinsen och framförde sällskapets tack
för den kungliga familjens nådiga
beskydd. Kronprinsen svarade i älskvärda
ordalag och uttryckte sin glädje över att
i föreningen se ett »offentligt hyllande
av förtjänster, som, ehuru dolda inom
huslighetens krets, likväl äro så viktiga
för samhällets trevnad».
Man bestämde vid detta sammanträde
årsavgiften för sällskapets medlemmar
till 4 kr. 50 öre och för ständigt
ledamotskap var avgiften 25 kr. och så blev
man överens om att sällskapet skulle
sammanträda i Stockholm för belöningens
utdelande den 3 maj varje år.
På sin tid har kanske nämnda
sällskaps stadgar varit bekanta för den stora
allmänheten och om annorlunda skulle
vara fallet nu så bör det inte förvåna
ens sällskapet själv, ty när man i ålder
kan mäta sig t. o. m. med själva —
tjänstehjonsstadgan då ska man inte
förvånas om man kommer att råka i samma
föraktliga glömska som den. Det påstås
emellertid att det beretts sällskapet många
tillfällen att belöna »dygd och trohet»
och under första verksamhetsåret så voro
ansökningarna (belöningen skall nämligen
sökas) så många att man måste gradera
dygden och det var endast 23 av 186
sökande, som åtnjöto den märkvärdiga
belöningen av 10—25 kr.
Intresset för sällskapet var i början
livligt men hade redan på 1830-talet blivit
så matt, att under en följd av år inga
nya medlemmar anmälde sig. Under
1860- och 1870-talet blev det åter
livligare och vid 1907 års slut uppgingo
sällskapets fonder till 121,422 kr.
Den 5 maj i år var det återigen en
sådan högtidsdag då sällskapet under
kungligt beskydd fick belöna dygd och
trohet. 300 »dygdiga och trogna» voro
då samlade i lilla Börssalen i Stockholm
för att offentligt erhålla »dygdens och
trohetens rättvisa belöning».
Vi undra måhända hur denna rättvisa
belöning ser ut. Till 300 personer
utdelades 4,455 kr. för tjänst på minst
50 år och en hade tjänat i 75 år i samma
familj. Denna summa delad lika mellan
300 personer skulle lämna till resultat
att vardera fått 14 kr. 85 öre för minst
50 års trogen tjänst och årligen skulle
belöningen utgått med — 29,7 öre eller
1 och ett halvt öre i månaden. Huru
daglönen och timlönen skulle se ut
överlämnar jag åt var och en att själv räkna
ut. Denna belöning skall visserligen icke
anses som en avlöning utan som en
utmärkelse och en heder, säges det men
betecknande är den.
Att fattigt folks heder av många inte
anses vara något värd det är bekant men
att man kan vilja belöna gamla, trogna,
genomhederliga arbetsmänniskor för deras
femtioåriga arbete och omtanke hos sig
med ett och ett halvt öre i månaden,
det är ett det allra tydligaste vittnesbörd
om herrens omtanke om sin slav.
Det klagas över att dessa rara och
älskliga trotjänarinnor, som man kunde
få se för ett femtiotal år sedan och, som
kanske väckte en smula intresse genom
det sätt varpå de offrade sin frihet för
en ersättning, som var ända till det
otroliga usel, börja bli allt mera
sällsynta. Vem är månne skulden till detta
förhållande? Helt säkert de, som inte
blygas för att till sista, skärven utnyttja
tjänstefolkets arbetskraft och göra deras
tillvaro så intresselös som det är dem
möjligt.
»Mod Uret er det bedste Skjold Et
enigt, trofast Sammenhold».
Maria Qvist.
Brännmärkt
Af Elia.
Fängelsets portar slöto sig bakom
honom. Han var fri! — Han nästan
vacklade av sinnesrörelse och lutade sig några
ögonblick intill den gråa muren, inom
vilken han suttit i två för honom
oändligt långa, dystra år.
Fri! ... Fri! ... äntligen! Han såg sig
omkring med hänförelse och insöp den
friska, härliga luften i begärliga drag.
Vilken vacker vårdag! Solen strålade
varmt från en klarblå himmel, luften
var hög och genomskinligt klar, fylld
av vårjubel och i den lilla
trädgårdstäppan mitt över gatan stämde vårens
små budbärare upp sina klara drillar.
Ja, det var härligt att leva. Nu skulle
han börja ett nytt liv därute i världen,
långt borta där ingen kände honom och
hans förflutna — där skulle han bliva
en ny människa — med det gamla hade
han för alltid brutit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 17:16:46 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tjanbladet/1908/0022.html
