Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I anledning av Handboksrevisionen 27
lysande nog för de strävanden som
ligga bakom samlingen: Die Litur-
gle als Erlebnis (Liturgien som upp-
levelse).
Den idé som ligger bakom jesu-
iten Kramps häften i samma serie
är för god för att icke nämnas. De-
ras titel är: Messliturgie und Gottes-
reich. Och avsikten är att ur kyrko-
årets idé belysa de till varje söndag
hörande texterna och bönerna. Var
finnes väl på evangelisk mark nå-
got liknande försök att göra de
utomordentliga uppbyggelsevärden
som ligga i vårt kyrkoår tillgäng-
liga för kyrkofolket?
Jag kan icke underlåta att också
erinra om de många ofta förträff-
liga upplagorna av kyrkans böcker
med översättningar och liturgiska
förklaringar för folket. De ypper-
sta äro, tänker jag, de av benedik-
tinerna i Beuron redigerade senaste
upplagorna av Schott’s kända Mess-
buch och Vesperbuch. Även de,
icke minst den senaste, kunna nog
ge en protestant åtskilligt att tänka
på. Detsamma gäller ock om de
små, prydliga, av munkarna i Maria
Laach utgivna liturgiska folkböc-
kerna.
Människorna skola lära sig att
förstå och leva kyrkans liv. Hennes
heliga språk och urgamla former
knyta människorna samman med
gångna släkten och med deras tros-
syskon över hela världen. Hennes
heliga mysterier och hennes böns:
rökelse knyta människorna sam-
man med deras Gud. Vad behöves
mera?
Det berättas att när Pius X hade
utfärdat sin motu proprio angående
kyrkomusiken (vi återkomma strax
till den) i vilken han mycket strängt
förbjöd all profan musik i kyrkan,
så klagade en romersk präst hos ho-
nom: »Men, helige Fader, vad skall
man väl nu egentligen sjunga i ottan
och vespern?» Pius svarade då:
»Min son, man sjunger icke i ottan
och vespern utan man sjunger ottan
och vespern»> !,
Vi kunde med en liten ändring
1 Pius svar få ett gott uttryck för
den romerska kyrkans vilja med
avseende på liturgien: man skall
icke vara med i eller vid liturgiens
utförande utan man skall uppleva
eller genomleva liturgien själv. I
den möter Gud. (forts.)
Knut Peters.
I anledning av Handboksrevisionen.
(Den av kyrkomötet begärda var-
samma revisionen av vår gällande
handbok torde på åtskilliga håll ha
väckt till liv förhoppningar om li-
turgiska önskemåls förverkligande.
I den mån de ligga inom ramen för
denna tidskrifts intressen vill re-
daktionen gärna ge plats åt insän-
dare från våra läsare i anledning av
handboksrevisionen.)
En liturgisk detalj.
I förra numret av denna tidning
lämnade musikdirektör S. Sjöberg
en serie förträffliga anvisningar rö-
rande <högmässans musikaliska
skick, vilka, om de följdes, skulle
i hög grad främja den liturgiska
kulturen i musikaliskt hänseende.
Beträffande en detalj måste jag dock
hävda en annan uppfattning än för-
fattaren. Låt vara, att denna de-
talj kan synas liten, så är den dock
icke oviktig. Det heter i den åsyf-
tade uppsatsen: »musiken mellan
Pax och Agnus Dei bör fortgå så
länge, att Agnus Dei börjar sjungas
först då utdelningen börjar». Att
!’ Wagner, Einföhrung in die kath, Kirchenmusik, s. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
