Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
detta på många ställen är praxis,
vet jag väl. Men är denna praxis
sådan, att den bör förordas?
Se vi på vår nuvarande ’Hand-
boks föreskrift rörande Agnus Dei,
torde vi därav få sluta, att Hand-
boken avser en annan praxis. Ru-
briken i fråga lyder: >Nu framträda
nattvardsgästerna under dämpat or-
gelspel, varefter församlingen stå-
ende sjunger: O Guds Lamm —
Sedan Agnus Dei sjungits,
lämnas följande anvisning: »Däref-
ter sjunges av församlingen under
utdelandet av den heliga måltiden
lämpliga psalmer — — —>». Av
dessa båda rubriker torde få anses
framgå, att Handbokens mening är,
att hela församlingen (sålunda även
de till altaret framkomna nattvards-
gästerna) stående sjunga »O Guds
Lamm>. Först därefter börjar ut-
delningen.
Att Handbokens föreskrift rö-
rande distributionen, så fattad, re-
presenterar en bättre praxis än den
ovan antydda torde vara tämligen
tydligt. Agnus Dei hör med till det
föregående och bör därför utföras
innan kommunionen börjar. Den
naturliga inskärningen är givetvis
mellan Agnus Dei och nattvardspsal-
men, ej mellan Pax och Agnus Dei,
som båda såväl historiskt som l1o-
giskt hänga på det närmaste tillsam-
man med varandra.
Av det inbördes sammanhanget
mellan Pax och Agnus Dei framgår
emellertid, att Handbokens före-
skrift i ett annat hänseende är otill-
fredsställande. De böra få följa
omedelbart på varandra, utan nå-
got mellanspel. Således icke blott
distributionen utan ock nattvards-
gästernas framträdande bör äga
rum först efter avsjungandet av »O
Guds Lamm». Öpnskligt vore, att
— — >>»,
Knut Peters
den blivande handboksrevisionen
rättade den nuvarande, utan tvivel
mindre lyckade, anvisningen.
Knut Peters.
En inkonsekvens.
Vid — jag vill minnas — 1917
års handboksrevision vidtogs bl. a.
den ändringen i högmässoordning-
en, då nattvardsgång icke hålles, att
Amen efter Allmänna Kyrkobönen
läses av prästen, men sjunges av
församlingen efter Fader vår. Vid
högmässa med nattvardsgång står
emellertid den äldre anordningen
kvar med ’sjunget Amen efter All-
männa Kyrkobönen och av prästen
läst efter Fader vår.
I ett avseende måste denna in-
konsekvens betecknas såsom myc-
ket olycklig. Då den s. k. offerto-
riepsalmen vid högmässa med natt-
vardsgång följer omedelbart på All-
männa Kyrkobönen kräves alltså
en modulation från Amen till denna
psalm. Väljer nu organisten ej en
lämplig tonart för detta Amen kan
han här, på en ömtålig plats i litur-
gien, tvingas till en besvärande ut-
vikning. Under alla omständighe-
ter böra modulationer inom mäs-
san så långt möjligt undvikas. Det
synes därför vara ett litet kyrko-
musikaliskt önskemål för handboks-
nämnden att pröva och beakta att
1 detta avseende de båda alternati-
ven för högmässan bringas till
överensstämmelse med varandra, så
att Amen efter Allmänna Kyrkobö-
nen i båda fallen må läsas av präs-
ten.
Beträffande Amen efter Fader
vår torde däremot i båda alterna-
tiven den nuvarande anordningen
vara den lämpligaste.
Menaseach.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
