Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liturgisk-kyrkomusikaliska strävanden
den gregorianska musiken. Den är
uppvuxen i kyrkans sköte tillsam-
mans med den liturgi, som den
skulle tjäna och därför i fullaste
mening lämpad efter dess behov.
Det är ej överdrift att säga, att den
romerska liturgien ej kan fullt för-
stås utan kännedom om den grego-
rianska musiken, ej heller den gre-
gorianska musiken utan kännedom
om liturgien, Så innerligt äro de
sammanvuxna med varandra. Det
är samme tillbedjans ande som ta-
lar ur båda. :
I tillämpliga delar torde det-
samma kunna sägas om den klas-
siska polyfonien, som efter sin för-
nämste utövare även brukar nämnas
Palestrinastilen, uppvuxen som den
är i närmaste anslutning till den
gregorianska koralen, dock först
efter det att både liturgien och ko-
ralen blivit fasta storheter. Också
detta slag av musik låter kyrkans
tillbedjan komma till sin rätt.
Allteftersom musiken förvärlds-
ligades, miste man emellertid för-
ståelsen för kyrkans egen musik.
Den gregorianska koralen sköts
alltmer åt sidan och måste dess-
utom genomgå en moderniserings-
process, som avsåg att göra den
mera njutbar. Ur denna process
framgick den i en avgjort försäm-
rad form, som under de häftiga
striderna om densamma omkring
det senaste sekelskiftet blivit kallad
»reformkoral» i motsats mot dess
medeltida skick, den s. k. »traditio-
nella koralen». De viktigaste mo-
menten i denna reformeringspro-
cess torde kunna sammanfattas så:
1) man strök stora delar av den
medeltida gregorianska <koralens
rikt melismatiska gångar; 2) man
försköt texten för att undvika att
sådana melismatiska gångar skulle
falla på obetonade stavelser eller
slutstavelser; 3) man försökte slut-
ligen, att genom vissa, för den äkta
39
gregorianska musiken okända, kro-
matiska förändringar närma dess
tonarter till dur eller moll och så
göra koralen mera njutbar. I stort
sett kan denna process anses full-
bordad i början av 1600-talet. Är
1614 utkom den s. k. Editio Medi-
c&ea, så nämnd efter kardinal Me-
dicis tryckeri i Rom, där tryck-
ningen verkställdes. Denna rykt-
bara upplaga av de »förbättrade»
gregorianska melodierna har fram-
för allt kommit att stå som repre-
sentant för reformkoralen, därför
att den, i ytterligare omarbetat
skick, år 1868 av Pius IX erhöll
officiell karaktär.
Till detta koralens försämrade
skick kom ytterligare att man allt-
mera förlorade sinnet också för dess
rätta praktiska utförande. Utföran-
det blev allt släpigare och tråkigare.
Så började den gregorianska kora-
len att hemfalla åt glömska och
förakt. Världslig musik fick allt-
mer ersätta densamma.
Den klassiska polyfonien rönte
ett liknande öde. Sedan 1600-talet
är icke längre kyrkan utan teatern
och konsertsalongen platsen för den
musikaliska utvecklingen. Under
trycket äv den allmänna utveck-
lingen tappade också kyrkan käns-
lan för skillnaden mellan helig och
profan musik. 1700-talet tager i
detta hänseende priset. Operastilen
blev alltmer förhärskande i kyrkan.
Man behövde musik i kyrkan, som
kunde framkalla de starka effekter,
som tidens teatraliska smak sökte.
Att en tid, som högst skattade dylik
musik, ej förstod kyrkans klassiska
tonskapelser är ej ägnat att förvåna.
Med den världsliga musiken trängde
ock orkestern in i kyrkan. Kyrkan
höll på att bliva teater.
1800-talets stora musikaliska re-
stauration måste därför bli en reak-
tion mot förvärldsligandet. Vi torde
kunna sammanfatta innebörden av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
