Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
restaurationen så: kyrkans självbe-
sinning Över sin egenart och där-
med växande förståelse för sina
egna skatter. Man förstod, att kyr-
kan ej var teater, ja, så litet teater
att i och därmed, att något passade
på teatern, passade det ej i kyrkan.
De resultat, som kyrkan och tea-
tern ville framkalla, voro artskilda;
då måste ock medlen vara olika.
Kyrkans uppgift var ej att fram-
kalla häftiga affekter, utan heliga
känslor. Då krävdes också en he-
lig musik, ej en profan sådan, vil-
ken (för att tala med en medeltida
författare, som yttrar sig om den
redan på den tiden förvärldsligade
musiken) snarare väcker »lumbo-
rum prurigo» än »devotio mentis» ’.
I sina äldre dagar anknöt denna
restaurationsrörelse framför allt till
den klassiska polyfonien och uträt-
tade på detta område storverk, dem
vi dock nu ej kunna vidröra. I sitt
senare, oss närmare liggande skede,
har rörelsen alltmer inspirerats av
den gregorianska musiken.
Också här dominera benedikti-
nerna. Det starka intresse för den
gregorianska sången, som i mitten
av 1800-talet började vakna, om-
händertogs framför allt av mun-
karna i Solesmes i västra Frankrike.
Tvenne må nämnas: Pothier och
Mocquereau. Den förre utgav 1883
en Liber gradualis, där melodierna
voro återförda till sin medeltida
renhet och snart därefter också ett
Antiphonale. Redan 1880 hade han
som inledning till dessa utgivit ett
epokgörande vetenskapligt arbete
över den gregorianska musiken:
Mélodies grégoriennes. — Den se-
nare började 1889 det monumentala
arbetet: Paléographie musicale, var-
av hittills 10 band utkommit, inne-
hållande fototypiska nytryck av de
Knut Peters
äldsta och bästa medeltida musik-
handskrifterna med förklaringar
samt vetenskapliga avhandlingar
över koralens historia, teori, ästetik
och utförande.
Så började 1903 Pius X:s pontifi-
kat, i den gregorianska musikens
historia det viktigaste alltsedan Gre-
gorius” egna dagar. En av hans för-
sta åtgärder var att avkläda Editio
Medica dess officiella karaktär och
tillsätta en kommission för kora-
lens återställande. 1907 utkom det
nya Gradualet ”, 1912 det nya Anti-
phonalet. Detta innehåller dock ej
musiken till matutinen. Denna är
ännu ej utkommen. Den nya upp-
lagan kallas Editio Vaticana och är
numera den enda officiellt tillåtna.
Dessa båda böcker få väl betraktas
som det förnämsta resultatet av
samtidens kyrkomusikaliska strä-
vanden inom Roms kyrka.
I detta sammanhang må påpe-
kas idet förtjänstfulla arbete som
den engelska högkyrkan nedlagt på
den medeltida gregorianska musi-
kens utforskande. Här arbetar The
Plainsong and Medizeval Music So-
ciety sedan 1888 främst genom ut-
givande av gammal musik. Fram-
för allt förtjänar nämnas facsimile- .
upplagorna av Graduale och Anti-
phonale Sarisburiense. Ävenså må
erinras om detta sällskaps energiska
arbete på att göra den gregorianska
musiken förstådd och användbar
för den engelska gudstjänsten.
Här må ock nämnas ett par ar-
beten rörande den gregorianska
sången. Den för närvarande ypper-
sta sammanfattning av hela den
gregorianska vetenskapen <torde
vara Wagner: Einfährung in die
gregorianischen Melodien 1—III.
(Leipzig, Breitkopf und Härtel).
Samme författare har ock utgivit
2 Johannes af Salisbury, cit. efter Vedel, Bag klostermure, s. 309.
? Graduale innehåller musiken till mässan; Antiphonale musiken till tidegärden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
