Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 Arthur Adell
Starkt fråämträder detta i antifonierna
till begravningsmässan. Ex.:
Att leva det är för mig Kristus.
Och att dö det är mig en vinning.
Jämför därmed det gamla:
För mig är livet Kristus
Och döden är mig en vinning.
Borde ej här dispens kunna erhållas
från slavisk bundenhet vid bibelordet?
Sådant har dock kyrklig hävd.
En annan punkt där den gregorianska
sången utan betänkligheter kan återupp-
tagas är i bigudstjänsterna. Det nya
Vesperale med Psalterium (vars många
tryckfel livligt må beklagas) gå här en
medelväg, varom man kan ha olika me-
ningar. De äro naturligtvis ej det sista
ordet utan allenast ett steg på vägen.
Denna fråga blir vid en handboks-
revision aktuell så till vida som spörs-
målet uppstår om dessa gudstjänstformers
införlivande med handboken, och att
återvinna för det svenska gudstjänstlivet
de gamla otte- och aftonsångerna. T, v.
kunde de användas alternativt med de
vanliga predikogudstjänsterna.
I den följande diskussionen framhöll
Dr. I Wallerius, Göteborg, det olämpliga
bruk som i: vigselformuläret och i kon-
firmationsritualen göres av den ur bibeln
hämtade liturgiska formeln: I Guds, Fa-
derns och Sonens och den Helige Andes
namn, Behoveét av revision av vigsel-
formulärfet framhölls jämväl av Dr, J.
Sjöholm, Norrköping.
IL.
Nattvardsgudstjänsten.
Bland den mångfald av liturgiska frå-
gor och reformförslag i fråga om hand-
bokens olika delar, som motionsledes
framfördes vid föra årets Kyrkomöte
blevo egentligen endast två föremål för
utförligare behandling. Det var de som
rörde våra sakrament: dopet och natt-
varden. Båda hade bragts på tal i ett
flertal motioner, dopfrågan av 4, natt-
vardsfrågan av 3, båda föranledde dub-
bel utskottsbehandling, fast av skilda
skäl, båda gåvo anledning till mycket
livliga debatter och båda hamnade till
slut i den beslutade allmänna och var-
samma revisionen, ehuru frågorna på
flera håll ansågos så viktiga att deras
avgörande ej utan våda kunde uppskjutas.
Denna Kyrkomötets uppmärksamhet
av dessa frågor torde "åtminstone kunna
få tagas till intäkt för att de inom vida
kretsar av vår Kyrka äro högeligen ak-
tuella, samt att deras liturgiska utgestalt-
ning för närvarande är sådan att den
kräver en omdaning för att om möjligt
även därigenom själva sakramenten må
tillförsäkras en anhan ställning i vårt
folks liv än de nu äga.
Jag kommer i det följande att mnär-
mast uppehålla: mig vid den fråga som
berör altarets sakrament, och här kon-
centrerar sig ju spörsmålet omkring frå-
gan om skriftermålets ställning och be-
tydelse. :
LÄGET.
Nattvardsbordet är på många håll i
vårt land fruktansvärt övergivit. Det
ligger ju alltid en fara då en enskild vill
generalisera sina erfarenheter och in-
tryck, men när det gäller nattvarden
nödgas man nog i det hela ge Pastor
Primarius Widner rätt när han i kyrko-
mötesdebatten (den 5/;1) yttrade: »Det är
nog därvidlag illa ställt överallt i vårt
land, kanske med undantag för Göte-
borgs stiftv. — Det finns ljuspunkter
också i andra trakter, men jag tror vi
måste erkänna att de förekomma fasa-
väckande sparsamt. På landet förekom-
ma tt. o. m. rätt stora församlingar med
ett fåtal nattvardsgångar om året. I de
mindre understundom bara en enda: vid
barnens konfirmation.
I detta sammanhang ha vi givetvis att
sysselsätta oss med en enda fråga, näm-
ligen den: I vad mån kan den nuvarande
liturgiska utgestaltningen av nattvarden
vara skuld till detta? Svaret gestaltar
sig förvisso olika för landsbygd och för
stad.
För landsbygden har det svaret legat
nära till hands: Den nuvarande anord-
ningen med skriftermål föregående hög-
mässan är alltför lång och verkar trött-
ande och därför avskräckande. Å andra
sidan är det uppenbart att den möjlighet
till förkortning, som ligger i anordningen
av nattvardsgång utanför högmässan, icke
har slagit igenom på landsbygden, där
icke kyrkbyn varit tätare bebygd. Or-
saken är nog inte bara konservatism, det
är så många praktiska småsaker som
samverka. På landet kan ofta prästen
inte sätta i fråga att kyrktjänarna, som
understundom ha lång väg till Kyrkan,
utan vidare skola komma till en extra
tjänstgöring. Det fattas ljus, o. s. Vv.
Att samla folk på söndagseftermiddagen
betyder också understundom att hög-
mässan utödes. Därför har nog flerstä-
des prästen av många skäl dragit sig för
denna nattvardsgudstjänst. Skall jag
alltså våga döma av mina iakttagelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
