Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Historiens vittnesbörd om musiken i gudstjänsten 3
rianska: koralsångens förfall, inga-
lunda den gregorianska koralsången
i och för sig, som Luther. hedrar
med benämningen: »koralens råa
åsneskri».
Denna sång i och för sig bibe-
höll han och aktade högt; han bi-
behöll också i stor utsträckning
dess latinska text, både för ut-
trycksfullhetens skull och för ung-
domens fostran till bekantskap med
latinet, endast utgallrande eller för-
ändrande sådant som stred mot
den rena evangeliska läran. Att
han högt aktade också den kontra-
punktiska konstsången vid guds-
tjänsten, därom vittnar särskilt just
det yttrande av honom, i vilket han
vitsordar koralens förfall med nyss
anförda drastiska ord; icke mindre
drastiskt försvarar han däri den
figurerade konstsången. Vi kunna
ej neka oss nöjet anföra yttrandet
i dess helhet: »Varest den naturliga
musiken genom konsten skärpes
och poleras, där ser och känner
man till stor del med stor förund-
ran Guds stora och fullkomliga vis-
het i hans underbara verk med
musiken, i vilken framför allt det
är sällsamt och underbart, att en
stämma sjunger en enkel melodi
eller tenor (såsom musici kalla
det)» — melodien låg den tiden så
gott som alltid i tenoren — »jämte
vilken tre, fyra eller fem andra
stämmor även sjungas, vilka med
jubel leka och hoppa runt omkring
en sådan enkel, enfaldig melodi
eller tenor och utföra liksom en
himmelsk = tonringdans, vänligt
möta, kyssa och omfamna var-
andra; så att de, som sådant något
litet förstå och därav röras, måste
livligt förundra sig och mena, att
intet sällsammare i världen finnes
än en sådan med många stämmor
smyckad sång; men den som där-
till ingen lust eller kärlek har och
genom sådant älskligt underverk
själva livsnerven
icke röres, den måste sannerligen
vara en grov kluns, som icke är
värd att höra sådan musik, utan
blott koralens råa åsneskri eller
hundars och svins sång och musik».
Luther aktade således konstmu-
siken i gudstjänsten synnerligen
högt. Det må ju här fastslås. Och
det bestyrkes ytterligare av hans
ord i företalet till den Waltherska
körsångboken, om än detta när-
mast handlar om hans ställning till
musiken i allmänhet: »Icke heller ’
är jag av den meningen, att genom
evangelium alla konster böra slås
till marken och givas till spillo, så-
som några överandliga hålla före,
utan jag ville gärna se alla konster,
synnerligen musiken, i dens tjänst
som givit och skapat dem>.
Luthers egentliga storverk i
fråga om musiken i gudstjänsten
är emellertid skapandet och ord-
nandet av församlingssången, vil-
ken — för så vitt det gäller denna
sång i gudstjänsten — med ho-
nom uppstod ur en nära tusenäårig
grav. Den sången är ju och har
rätt att alltjämt förbliva den vik-
tigaste i evangelisk gudstjänst,
1 musiken vid
gudstjänsten. Om den verkligen
har fått, nu får och kommer att få
vara det, är en annan fråga. Att
den, särskilt genom det ödesdigra
försöket mot slutet av 1500-talet
att förena församlingssången med
konstsången, höll på att kvävas i
den tvångströja, som verksamt bi-
drog att såsom utvecklingens slut-
resultat frambringa vår med hän-
synslös konsekvens utjämnade, i
utförandet vanligen rytmlösa, ända
in i våra dagar vida omkring i byg-
derna efter den »gamla goda ti-
dens» med »pietet»> fasthållna tra-
dition långdraget och »högtidligt»
framtonande s. k. evangelisk-lu-
therska koral, detta står där ju så-
som ett historiskt faktum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
