Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
»Monatschrift fär Gottesdienst und
kirchliche Kunst», som utkommit
allt sedan 1895, alltjämt kämpat för
ädla och upphöjda former åt kyrko-
rummet och för dess konstnärliga
utsmyckning och för »att fönstren
må fyllas med glasmålningar, så att
den distraherande vardagsvärlden
må utestängas och ett högtidligt,
brutet ljus må behärska rummet»
(Spitta: Zur Reform, s. 17). Men
framför allt består denna reformrö-
relses betydelse däri, att den efter-
tryckligt hänvisat på kyrkomusiken
och vunnit tillbörlig plats i det guds-
tjänstliga livet åt denna. Den över-
tygelsen, som i vår tid slutligen bli-
vit allmän egendom, att första plat-
sen i liturgien tillkommer den gam-
malprotestantiska koralen, ha vi att
tacka Spittas och Smends bemödan-
den under årtionden. Likaså är det
deras förblivande förtjänst att hava
förhjälpt Johann Sebastian Bachs,
Heinrich Schutz” och andra evange-
liska tonsättares odödliga verk till
en ny uppskattning.
Om man fattar i sikte de i träng-
re mening liturgiska krav, som upp-
ställdes av denna äldre reformrö-
relse, såsom denna kallas i motsats
till den yngre rörelsen, vår tids strä-
vanden, så måste man fastslå, att
den förordar en måttfull moderni-
sering av de gudstjänstliga former-
na. Visserligen avböjer den Spitta-
Smendska riktningen icke helt och
hållet ett återupptagande av gamla
moment, men den betonar efter-
tryckligt, att man måste taga den
förändrade tiden med i räkningen,
»eljest blir resultatet blott ett konst-
lat liv utan folklighet och livskraft»
(Spitta: Zur Reform, s. 28).
I sammanhang därmed står strä-
vandet att sorgfälligt vårda förbin-
delsen mellan folksed och guds-
"ett meningsfyllt sammanhang.
Adolf Allwohn
tjänst. De i denna riktning gående
strävandena hava sedan vidare full-
följts av den bykyrkliga rörelsen
(Dorfkirchliche Bewegung). I mot-
sats till upplysningstiden, då en
mängd lokala seder och bruk åsido-
sattes, emedan de ansågos förnufts-
vidriga, söker man nu i dessa kret-
sar verka för att bevara allt gam-
malt och ursprungligt i landsorts-
befolkningens uppfattnings- och
handlingssätt och förbinda det med
det kyrkliga livet.
’ Vidare bemödar man sig om ett”
levande sammanhang rnellan alla de
enskilda momenten i det gudstjänst-
liga förloppet. Gudstjänsten skall
bilda en liturgisk enhet: d. v. s. mel-
lan de olika delarna skall vara
(Jfr
Theodor Voss: Gudstjänsten såsom
liturgisk enhet) ". Utifrån detta kri-
tiserar man den nedärvda lutherska
liturgien, emedan denna blott är en
ruin av den romerska mässan och
därför än mindre än denna ett
konstverk. Det omdöme, som Schian
i sin »Praktiska Teologi» ”, s. 106
fäller om den romerska mässan:
»Otaliga äro luckorna och rämnor-
na i dess byggnad. Ordningen är
alls icke klart och logiskt grundad>,
detta omdöme Ööverföres av den
äldre reformrörelsen även på den
lutherska liturgien och tjänar som
grund för dess strävan att framföra
en nygestaltning av den evangeli-
ska gudstjänsten.
I samband med avlägsnahdet från
Luther står även bemödandet att
fråntaga den protestantiska kulten
dess karaktär av att vara blott pre-
dikogudstjänst. Man bekämpar med
eftertryck den vitt utbredda upp-
fattningen, att den undervisande
predikan är huvudsaken och allt an-
nat bisak. Fastmer måste tonvikten
å Theodor Voss: Der Gottesdienst als liturgische Einheit, Göttingen 1915.
> M. Schian: Grundriss der praktischen Theologie, Giessen 1922, s. 106.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
