Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liturgiska reformsträvanden"m. m.
läggas på de former, i vilka Guds
närvaro på ett alldeles särskilt sätt
kommer oss nära, och i vilka vi till-
bedjande höja oss till den högste.
Man arbetar å ena sidan för mys-
tiska och irrationella element i li-
turgien och bemödar sig å andra
sidan om att en levande aktivitet, ett
liturgiskt medverkande, skall hos
församlingen träda i stället för det
passiva predikohörandet. För båda
finner man lämpliga former särskilt
i musik och sång. För att göra den
gudstjänstfirande församlingen Jle-
vande delar man upp dem i grupper
(t. ex. liturg och församling, kör och
församling, män och kvinnor, barn
och vuxna), som svara varandra i
växelsång. Gudstjänster utan predi-
kan, i vilka blott musik, sång, skrift-
läsning och bön hava plats, skola
påverka sinnet och känslan. För att
den vanliga gudstjänsten skall från-
tagas karaktären av en predikosam-
mankomst, arbetar man slutligen
för att predikan blir kultpredikan,
d. v. s. att den ej skall gå ut på un-
dervisning eller omvändelse, utan att
den i samklang med de övriga de-
larna av liturgien skall bemöda sig
om att framställa den av Gud åt för-
samlingen skänkta frälsningen.
På detta sätt har från den äldre
reformrörelsen utgått och utgår allt-
jämt en rad av uppslag. Det är ju
ännu på länge icke så, att de berät-
tigade kraven i dessa kultreformer
allestädes hava funnit sitt förverk-
ligande. Och därför kan det icke
vara annorlunda än att vår tids re-
formsträvanden i stor utsträckning
har gjort dessa ännu icke uppfyllda
fordringar till sina. Och dock får
man icke betrakta vår tids liturgiska
rörelse enbart såsom fortsättningen
av de Spitta-Smendska strävandena
före kriget, ty för det första finnas nu
strömningar, som äro orienterade
117
efter alldeles nya riktpunkter, såsom
den högkyrkliga rötelsen, den efter
Otto uppkallade riktningen och
Berneuchener-konferensen, och för
det andra hava även de kretsar, som
förblivit i närmare förbindelse med
den äldre reformrörelsen, inriktatsig
på nytt sätt. Detta nya karaktäri-
serar professor Niebergall’ med föl-
jande ord — icke utan ironiserande
sidohugg —: »I sammanhang med
den förändrade kulturuppskattning-
en efter sammanbrottet ha vi bli-
vit frommare, djupare, mer mys-
tiska. Allt vad ändamål och förstånd
heter avböjes; i dess ställe står högt
i pris allt som blott har samman-
hang med själ, djup, hinsides. Även
jaget med dess personlighet måste
träda tillbaka för det objektiva. I
stället för förståndmässig uppford-
ran begär man nu vila i gudstjäns-
ten, på sin höjd tillbedjan och för-
sjunkande i det eviga och oändliga.
Så är nu en utpräglad kultisk ro-
mantik modern. Den kultiska pen-
deln ger därför starkt utslag åt hö-
ger. Och till höger står Rom med
sitt mystiskt-magiska kultväsende.
Mysterier, tyst bön (schweigender
Dienst), psalmodiering, processio-
ner med vaxljus och diakoner, bro-
kiga färger och festlig musik — allt
detta gäller i dag mer än någonsin
såsom oumbärligt även för evange-
lisk kult».
Det är otvivelaktigt så, att nuti-
dens liturgiska rörelse får sin prä-
gel av den med stor omedelbarhet
frambrytande längtan efter religiös
upplevelse; av betonandet av käns-
lans rätt, av den i vida kretsar ut-
bredda dragningen till mystik och
av den nyvaknande längtan efter det
överindividuella. Men inom detta
allmänna låta sig olika särdrag fast-
ställas, som stundom .i en sidoström
blivit den utslagsgivande faktorn.
1 Kultus und Kunst, herausgegeben v. Curt Horn, Berlin, s. 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
