Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkosångsmötets. eftermäle i utlandspressen
for evangelisk kristenhet. Den kaldte sam-
men till felleskristelig samling saa det
hertes over verden. Det vil ogsaa hores,
naar den som salmisten kalder: »Gaar
ind i hans porte med pris og i hans for-
gaarde med lovsang».
I den stora svenskspråkiga Fin-
landstidningen Hufvudstadsbladet
(n:r 300) har Director cantus Joel
Löfstrand, Helsingfors, infört en
artikel, ur vilken nedanstående ut-
drag må meddelas:
Det må genast framhållas, att mötes-
platsen var särdeles väl vald. Denna min-
nesrika ort med den medeltida domkyr-
kan, vilken ligger där såsom ett jättestort
helgonskrin i Östgötaslättens hjärtpunkt,
gjorde ett underbart intryck på främ-
lingen. I den åldriga katedralen möttes
deltagarna omedelbart av den rätta stäm-
ningen.
Mötesarrangemangen voro såsom
alltid i Sverige — utmärkta. Ortsborna
medverkade också särdeles effektivt i syn-
nerhet då det gällde att inlogera den tu-
senhövdade sångarskaran och de övriga
mötesdeltagarna. Man möttes verkligen i
denna goda stad av en sällspord vänlig-
het och gästfrihet.
I Linköping kunde man av körernas
prestationer märka, att över hela linjen
utförts ett målmedvetet och synnerligen
värdefullt arbete, som på en del håll lett
till alldeles utmärkta resultat. Särskild
uppmärksamhet väckte Engelbrektskyr-
kans i Stockholm kör under sin framstå-
.ende ledare, musikdir. David Åhlén.
Den stora Bachkonserten blev festda-
garnas höjdpunkt. Strängnäs stifts kyr-
kosångarförbund under ledning av musik-
direktör Ad. Andrén framförde »Magnifi-
cat> och den store Bachkännaren, pro-
fessor Albert Schweitzer framförde olika
-Bachkompositioner för orgel.
Många angenäma och bestående min-
nen och intryck förde deltagarna med sig
från kyrkosångshögtiden i Linköping.
Främlingen fäste sig särskilt vid det stora
aktiva intresse prästerskapet ådagalade
för kyrkokörernas arbete samt vid det
förtroendefulla samarbetet mellan präster
och kyrkomusiker.
En. annan av de finska delta-
garna, fil. d:r G. Moliis-Mellberg,
45
kyrkoherde i en av de svenska för-
samlingarna i Helsingfors och om-
bud för Förbundet för svenskt för-
samlingsarbete i Finland, har gjort
kyrkosångsmötet till föremål för en
uppsats i det finska »Församlings-
bladet> för den 27 oktober 1927,
som mindre stannar inför mötets
yttre händelser än inför de tenden-
ser, som han trott sig finna inom
det nuvarande svenska kyrkosångs-
arbetet. Artikeln följer här nedan i
sin helhet. Den bär rubriken:
»Kyrkosångsdagarna i Linköping».
I anledning av kyrkosångsdagarna i
Linköping skriver tidningen Östgöten bl. a.:
»Allvarligt talat blir väl den största och
bestående behållningen av det märkliga
mötet det, att vi lekmän fått en klarläg-
gande och förstående inblick i »kyrko-
folkets» strävanden nu för tiden, sett hur
de arbeta på sitt fält enligt nya, moderna
principer. De ha stigit ned från den pie-
destal, där lärdom och klassificerad rang-
ställning en gång i tiden satte dem och
gått ut bland folket att predika evange-
lium». Detta synes mig vara en god facit
av mötets resultat. Ty kyrkosångsdagarna
i Linköping voro ingalunda blott och bart
en musikalisk prestation, en uppvisning
av vad man på den kyrkliga sångens gebit
kan komma åstad, utan där tecknades
ett helt kyrkoprogram med avseende på
framtiden. Om detta program verkligen
i denna stund är kyrkofolkets kan man
väl hysa olika mening; men att de lärda
herrar, som stå bakom detta program, veta
vad de vilja och att mycket av deras
strävanden skall kunna komma kyrkofol-
ket tillgodo är likaså påtagligt.
Det är på tre vägar evangeliet kan pre-
dikas bland folket — ordets, musikens och
plastikens väg. Alla ha sin plats i evan-
geliskt gudstjänstliv, såväl som någonsin
i katolskt. Men alla ha också sina faror.
Ty det är icke sant, att om blott predikan
är dominerande i en högmässa, då är allt
som sig bör, då är protestantismens anda
räddad. Man kan predika, och jag vågar
påstå, man gör det ofta i nutiden, så att
evangeliet döljes under den egna retori-
kens och fyndighetens tarvliga trasgrann-
låt. Ja själva ödmjukheten kan bli till
den grad påtagen dygd, att Guds ära för-
blir i skuggan. Och då blir det icke någon
evangelisk gudstjänst i anda och sanning.
Likaså kan det musikaliska i gudstjänsten
bli självändamål. Man kan drivas att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
