Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
stanna inför känslostämningen såsom det
för gudstjänsten väsentliga och förväxla
värdet av en subjektiv och flyktig andakts-
upplevelse med det bestående värdet av ett
gudsmöte, där Gud själv förbliver den
skapande faktorn i själens förborgade liv.
Och även på det sättet förnärmas pro-
testantismens grundtanke om rättfärdig-
görelsen av tro allena.
Och så komma vi till det plastiska dra-
get i gudstjänsten. Därom har striden
ofta ståt het. Vi minnas, hur en gång
ärkebiskop Söderblom nödgats rädda sig
ifrån de hårdaste angreppen på hans för-
menta katolicism med den riktiga an-
märkningen, att Sveriges kyrka icke har
tid att slösa all sin kraft på kyrkliga toi-
lettfrågor. Han hade den gången rätt.
Men i annat sammanhang skulle han
knappast tillåtit sig detta något vanvördiga
yttrande om en så allvarsam fråga som
den om plastikens rätt till protestantiskt
gudstjänstliv.
Det var efter vad jag förstår för detta
man slog ett stort slag i Linköping. Och
vill man än icke underskriva Östgötens
emfatiska ord, att »vi Linköpingsbor varit
med om att skriva historia i dessa dagar»,
så bör det dock erkännas, att en duktig
programdeklaration där gavs. Man för-
nam en stark känsla av att det liturgiska
draget i gudstjänsten, den gamla grego-
rianska sången, ja själva processionen,
gåendet under högtidlig sång och andakts-
mättad rörelse, till och från ’ altaret kan
betyda mycket för ett intuitivt emotta-
Meddelanden m. m.
gande av religionens evangelium. Men
villkoret för att detta skall kunna komma
Guds församling till godo, är givetvis
detta, att allt som här sker icke blott före-
visas för församlingen, men av densamma
med liturgerna och körerna uppleves.
Och därför torde i allt detta arbete den
latinska sentensen mer än någonsin böra
ihågkommas: »festina lente» — skynda
långsamt. Med avseende på liturgien bör,
såsom en av de ledande personerna i Lin-
köpingsmötet, kyrkoherden Allard, ut-
tryckte sig, man ständigt minnas, att allt
som icke understryker, men som fördunk-
lar evangeliet är av ondo.
En fråga, som under mötets gudstjän-
ster trängde sig på en var, om ej den litur-
giska delen dock tillåtits svälla ut för
mycket. Tiden har ju förändrats i rikt-
ning mot en större koncentration av vårt
gudstjänstliv. Predikans längd är icke
mera den gamla tidens om en eller ett par
timmar. Så bör också liturgien beskäras
i samma grad. Det går ej att enbart re-
producera den gamla gudstjänstens for-
mer, även om man vunnit ny förståelse
för deras värde. Men en ypperlig -verkan
gjorde lovsångerna, där liturgens sång om-
växlade med mans- och kvinnokörens.
Det var som hade icke blott enskilda in-
divider här burit fram sitt hjärtas lov och
tack till Gud, men skilda världar, och man
erinrade sig vid den kontrasterande över-
gången mellan männens och kvinnornas
stämmor om psalmens ord: »Dig lova
Cherubim, Dig sjunga Serafim, Hosiannal»
Recensioner.
G. Aulén: Liturgiska förnyelsesträvan-
den. och evangelisk kristendom. Lund,
C. W. K. Gleerup, 1928. 96 s. H. 2:75.
Professor Aulén har här samlat fem
uppsatser, som röra sig kring frågan om
handboksrevisionen. I den första, >»En
omdaningstid», framhålles, hurusom i alla
delar av den evangeliska kristenheten de
liturgiska frågorna för närvarande äro ak-
tuella. Särskilt betonas, att även bland de
reformerta och de av dem influerade sam-
funden, t. ex. i Holland och inom våra
egna sekter, ett behov av ordnad liturgi
gör sig gällande. Ett ganska belysande
exempel är ett minne från en resa i Holland
1927, som förf. berättar. Han deltog då
i en gudstjänst, där det svenska, av den
tjänstförrättande prästen själv till holländ-
ska översatta, högmässoritualet kom till
användning. Inom vår egen kyrka är
1894 års handbok ingalunda att betrakta
som en slutpunkt. Den betydde fastmera,
att det liturgiska arbetet på allvar började
komma i gång. Sedan 1894 ha liturgiska
frågor ständigt stått på dagordningen
hos oss.
Den andra uppsatsen är ägnad åt ämnet
»altare och predikstol» och utreder klart
och övertygande förhållandet mellan dem
enligt evangeliska principer. Frågeställ-
ningen »altare eller predikstol» är oriktig.
Det existerar ingen rivalitet mellan dem.
Båda predika var på sitt sätt Guds ord.
Och Guds ord skall icke ransoneras så,
att det endast får förkunnas från predik-
stolen. Denna bör visserligen få komma
till sin rätt, men det bör också altaret.
Altartjänsten representerar gudstjänstens
fasta sida, predikan är dess rörliga.
Efter denna principiella utredning över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
