Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Psalmundervisning
neliga kyrkans» begynnelse och »de
heligas gemenskap», men 263: 1, 2,
som går tillbaka på Luthers omdikt-
ning av samma lovsång, är kanske
för ungdom tillgängligare. Vill man
ge ett fylligare och historiskt trog-
nare intryck av gammalkristen poesi
finnas ju goda hjälpmedel i Johan
Bergmans skönhetsstrålande »Forn-
kristna hymner» och A. E. Fried-
landers översättningar i >»Den kyrk-
liga diktningen» I.
Någon gång händer det, att en
psalm ger ett mycket träffande ut-
tryck åt en viss bestämd människo-
typs religiösa erfarenhet. Efter ge-
nomgång av Augustinus” biografi
kan man med fördel läsa Johann
Schefflers psalm 220 som en god
sammanfattning. Det brinnande
hjärtat hos »tårarnas son» talar ge-
nom denna psalm — det är väl
också rentav ett återljud ur Confes-
siones i v. 2 och 5, liksom hans liv
före omvändelsen tecknas i v. 3.
(Jämför v. 2 och aftonbönen på tis-
dagen i första veckan i vår psalm-
boks bönbok!).
För den tidiga medeltidens kris-
tendom anses 106 vara karakteris-
tisk, Venantius Fortunatus” marsch-
’visa på trokaisk tetrameter för
Kristi stridsmän — om :hjälteko-
nungens död och seger. (Jämförelse
erbjuder sig med Luthers förklaring
till andra trosartikeln). Vill man se
en tolkning, som närmare följer ori-
ginalet, finns det flere sådana, bl. a.
av J. Bergman »Ur medeltidens
poesi» (1899) och av J. A. Eklund,
»Psalm och sång» (1910). Vill man
ha en god inledning till en fram-
ställning av Anselms försoningslära
eller »Den medeltida religiositeten»,
kan man knappt önska sig en bättre
än den i Eklunds nyssnämnda sam-
ling upptagna irländska bothymnen:
»Jag är ej värd mot himlens stjärne-
här» (Ad celi clara), men vår
svenska psalmboks tolkning av Me-
163
dia vita: »Vi på jorden leva här»
(26) ger också ett djupt intryck av
syndkänslans Öövermäktiga allvar.
Längre fram målas förskräckelsen
inför domen av Thomas a Celano i
Dies ire, sv. ps. 664, men där
visas också, att medeltidskyrkan be-
varat det rena evangeliet, så att Lu-
ther kunde återfinna det och ge det
den plats och tonvikt, det borde ha
(v. 8—13). Den bernhardinska
mystiken . möter oss med bleknad
glöd i 157, men varken denna hymn
eller de berömda kvädena till Jesu
huvud och lemmar anses numera
vara författade av Bernhard av
Clairvaux. Under sv. ps. 520 borde
stå: Arnulf av Löwen (belgisk ab-
bot, d. 1250). Hans hymn till Jesu
fötter (Ad pedes) har Eklund för-
träffligt försvenskat i »Psalm och
Sång». Bevislig historisk anknyt-
ning till medeltida passionsmystik
ha psalmer som 77 och 226 (Anselm
och Tauler). Bernhards brudmystik
lever kvar i 98 och 487, ehuru
ingendera har något direkt samband
med Doctor mellifluus. Lidandes-
mystiken framträder i sin mest ka-
rakteristiska form i Jacopone da
Todi’s Stabat mater dolorosa, över-
satt av J. Bergman, Ur medeltidens
poesi. (Andra nyare tolkningar avse
att göra hymnen kyrkligt användbar
och äro därför missvisande ur hi-
storisk synpunkt). Kärleken till
plågor och lidanden och tron på li-
dandets förtjänstfullhet i och för sig
ser man i denna dikt utveckla hela
sin medeltida katolska styrka.
Det centrala i den katolska kyr-
kans fromhet är ju mässandakten
kring den i sakramentet lekamligen
närvarande Kristus,en egenartad ma-
terialiserad form för urkristendo-
mens tro på och erfarenhet av den
förhärligade Frälsarens verkliga
närvaro i nattvarden. Vill man, så-
som undertecknad på senare år fun-
nit lämpligt, försöka ge sina lär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
