Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Danserskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid Litslena hade han i det hela ägnat föga uppmärksamhet
åt stackars Gisela. Nu, under dansens och de lågande blickarnes
trollmakt, var det icke långt ifrån att han blivit dödligt förälskad
i denna trollska uppenbarelse, som icke tycktes se någon annan
än honom.
Efter dansen blev det åter akrobatik och därpå följde aftonens
stora effektnummer: knivkastningen. Nu inträdde åter Gisela,
men icke ensam utan åtföljd av en reslig, vacker karl, vilken så
till dräkt, som utseende angav sig såsom italienare. Även honom
erinrade sig Gösta ha sett bland gruppen nere vid dörren i
gäststugan å Litslena gästgivaregård. Och så började
föreställningen. Gisela ställde sig i en plastisk attityd emot en vid ena sidan
av scenen upprest planka och italienaren, som medförde ett helt
knippe långa, skarpslipade knivar, vid den andra. Såsom
glänsande strimmor flögo knivarne ur hans hand och borrade sig in i
plankan omkring Giselas huvud, placerade så tätt intill detta, att
hon ej skulle kunnat rubba det utan att skära sig, om hon
försökt. Och även hennes armar och byst så att säga f astnaglades
på samma sätt, dock utan att flickan på minsta sätt skadades av
de tätt sittande knivarne.
Hade Gösta lytt sin första impuls, så skulle han rusat fram
och befriat flickan ur det farliga läget, men då han såg, att
knivarne icke skadade henne, lugnade han sig, ehuru han icke kunde
hjälpa att han ryckte till var gång en glänsande kniv for ur
konstnärens hand och borrade sig in i plankan. Men den som tog det
lugnt var Gisela. Det enda som levde i hennes av en knivgloria
omgivna huvud var de stora, talande ögonen, men de blinkade ej
emot de dödens glimmande budskap, som virvlade emot henne.
Hon var van att stå såsom skottavla, och hon kände
italienarens konst.
Och denna var utomordentlig. Ett enda knivkast, som ett
hårsmån förfelat sitt mål, skulle ha blivit ödesdigert för
zigenerskan, men något sådant inträffade aldrig. Det var som hade för
honom alltsammans varit en ofarlig lek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
