Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo N. Tolstoj. Litterär studie - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omutliga sanningskärleken finner ingen lockelse att låta sig
ledas på sidan, emedan ingen tendens någonstädes möter,
som kan föra den vilse. Vill man se ett annat drag häraf,
så läse man skildringen af fadern i Ungdom. Ej en enda
ton af barnslig vördnad för fadern förmedlar blickens skärpa,
glättar ut det mindre tilltalande i karaktärsdragen; men han
dömer häller icke: »Två af hans (faderns) hufvudpassioner
voro kort och kvinnor. Han hade under sitt lifs lopp vunnit
ett par millioner på spel och stått i intimt förhållande
till en tallös mängd kvinnor af alla samhällsklasser....
Han förstod så väl att dölja och själf draga sig undan för
lifvets skuggsida, som vi alla känna med dess mångfaldiga
småobehagligheter och missräkningar, att man ovilkorligen
måste afundas honom.... Han var en af de personer, som
nödvändigt måste ha en publik för en god sak och som blott
finna det godt, som publiken kallar godt. Gud må veta, om
han i det hela hade moraliska grundsatser.... På sina gamla
dagar fick han ett egendomligt ensidigt betraktelsesätt för
allt, liksom orubbliga grundsatser, som dock uteslutande
utmärkte sig för att vara praktiska; han ansåg hvarje handlings-
och lefnadssätt, hvarigenom han kände sig till freds och
lycklig, för godt och ansåg, att så borde man alltid göra.»
Den sanningskärlek, som intet får skymma och med
hvilken Tolstoj betraktar allt i den yttre verklighetens och
i själslifvets riken, är ej mindre lefvande, när det gäller de
metafysiska områdena, utan är äfven här på en gång drifkraft
för själsarbetet och bestämmande för hans sätt att skildra.
Det sanningssökande, som utmärker den vuxne mannen,
den ryktbare författaren, finner man redan hos barnet. Dess
tanke arbetar redan med de frågor, som sedan aldrig kunnat
i mannens själ nedtystas. Kapitlet 19 i Gossår gifver en
inblick i, huru barnets själ tumlar med dessa spekulationer.
Efter att hafva inledt det med en anmärkning, att han knappast
väntar att bli trodd, då han talar om sina käraste
sysselsättningar under gossåren, fortsätter han: »Ett helt år förde
jag ett tillbakadraget, inåtvändt lif, hvarunder de mest
allvarliga frågor, såsom frågan om människans bestämmelse,
om det tillkommande lifvet och själens odödlighet, redan
sysselsatte mig, och min barnsliga ande med oerfarenhetens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
