Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo N. Tolstoj. Litterär studie - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEO N. TOLSTOJ.
55
kiympling till en börda för sin familj. Och dessutom, hjälper
medicinen någon? Döda, det gör den med säkerhet. Hvad
är rätt och hvad är orätt? Hvad är ondt och hvad är godt?
Hur kan man lefva för andra, när man ej vet det? Att lefva
för sig själf, att vegetera utan att genera andra är det enda
som återstår.
Det är återigen reflexionens bankrutt; men mötet med
Peter ger dock anledning till ett omslag. Icke Peters frimu-
rareidéer, icke hans logik och resonnemang är det som väcker
ny lifskraft i Andreas själ; det är hans varma medkänsla,
hans nyvaknade starka tro och hänförelse, med ett ord det
är ej tankens bevis utan det personliga, som på nytt väcker
det djupaste i själen till lif. Och i den vackra natten återser
han för första gången efter Austerlitz den djupa himmeln.
Men i grunden är det blott den slumrande hälsan och ung-
domskraften, som väckas till nytt lif. Åter griper han fatt
. för att uträtta något. Och då han så råkar Natacha och intages
af kärlek till henne, då vaknar på nytt drömmen om lycka,
lifshopp och lifskraft, och alla grubblerier skingras för vinden
liksom för Olénin, då han älskar Marjanka. Och då han ser
sig älskad af Natacha, strömmar från henne fullt ljus ut
öfver lifvet.
Men så följer hans årslånga bortovaro; han låter lyckan
vänta, och den ryckes undan honom. Väntetiden är nästan
slut, da Natacha daras af Kuragin, och för Andreas är nu
den drömmen slut; lifvet står blott så mycket hårdare och
kallare och meningslösare för honom; de lumpnaste väsen
och ting kunna förorsaka så mycken olycka; människorna
handla, lida och bedraga hvarandra — hvarför? Och han
själf går på nytt ut i kriget utan annat syfte än att råka
Kurägin och slåss med en man, som han föraktar, gifva denne
ett tillfälle att döda honom och göra sig ännu mer lustig
öfver honom. Kriget kan han nu ej se på med någon annan
blick; inga illusioner hölja för honom dess nakenhet; det är
blott massmordet med dess följe af alla mänskliga laster,
brott och elände. »Lifvet har blifvit mig en börda på sista
tiden, jag ser allt för klart till bottnen af tingen, och det
passar icke för människorna att smaka på kunskapens träd
på godt och ondt.» Åter dödligt sårad och förd på ambu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
