Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo N. Tolstoj. Litterär studie - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 LEO N. TOLSTOJ.
lansen, känner han ändå i sig en längtan att få lefva, som
han ej kan förklara; men lidandet omkring honom, dödens
närhet och åsynen af hans dödsfiende Kuragin, som amputeras
inför hans ögon, förklarar det för honom. Han känner ej
mer ett spår af hat, utan blott medlidande med denne, med-
lidande med sig själf och med hela mänskligheten öfver sina
egna och deras svagheter och lidanden. »Ja», tänkte han, »det
är den sanna barmhertigheten, människokärleken, kärleken till
dem som älska oss såväl som till dem som hata oss, den kärlek,
som Gud predikade för människorna, som Maria ville lära mig
och som jag då icke kunde förstå. Det var det jag ännu
hade igen att lära i denna tillvaron, och det är därför jag
gärna vill lefva — men nu känner jag, att det är för sent.»
Ännu en gång tändes fastän svagt lifshoppet, då han åter
sammanträffar med Natacha och de utan ett ord om hvad
som skilt dem åt förstå hvarandra och deras aldrig slocknade
kärlek till hvarandra ånyo förenar dem i en lycka, som sor-
gen och lidandet ej kan hindra. Men döden nalkas, och An-
dreas löses, då han känner dess närvaro, ånyo från alla lifvets
intressen; denna världen, med allt hvad däri är, är blott såsom
ett skuggspel för honom, hvars själ helt upptages af den nya
värld, som går upp för honom.
Peter Besukhof är liksom Andreas Balkonski en sökande
ande, men mera en specielt rysk typ. Hos den senare är
viljekraften ursprungligen det förherskande draget och makt-
och ärelystnad den öfvervägande lidelsen, innan reflexionen
förlamat bägge. Peter åter är nästan fullkomligt viljelös redan
från början; hans fullständiga oegennytta, hans hjärtegodhet
och välvilja för alla människor kunna ej hindra honom från
att, då han är utan någon moralisk ståndpunkt och hållpunkt,
föras i ledband af än den ene, än den andre, drifvas af yttre
impulser, dåliga såväl som goda, hit och dit som ett styre-
löst skepp. Förgäfves arbetar hans panna för att bygga upp
en världsförklaring och en norm för handlandet. Oupphörligt
sönderrifvas de ånyo af lifvets oförnekliga fakta och af re-
flexionen. Så sjunker han emellanåt i trög och slö likgiltig-
het för allt, emellanåt går där ett ljus upp för honom, och
han fattas af ifver och verkningslust, tills detsamma åter upp-
repas. Öppet och fräckt bedragen af sin hustru, den lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
