Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord till Onkel Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händer af glädje, när ett nummer af Linnea kommer
med posten.
De äro farliga recensenter, dessa små. Vet ni hvad
det är, som mest förtjusar dem uti Linnea? Det är icke
blott de sanna, åskådliga, ur det lefvande lifvet tagna
berättelserna, utan också det, att berättaren ställer sig
midt ibland dem. De många, som tala till barn i den
bekanta nedlåtande tonen, likasom skulle de sänka sig
till varelser af en lägre ordning, de ana icke hur fin
näsa man har vid den ålder, när man glömmer att bruka
näsduk. Och jag ville fråga dessa lärare, dessa
författare och författarinnor för barn, om de verkligen tro
sig stå så högt, att de måste sänka sig till barndomens
åskådningssätt. Jag ville fråga dem, om de verkligen
genomgått den långa ödemark af tvifvel, söndring och
själskamp, som man måste genomgå, för att återkomma
till denna objektiva åskådning, denna sublima enhet mellan
tro och öfvertygelse, hvilken endast den högsta vishet
äger gemensam med barndomens oskuld. Hafva de icke
det, då måste de höja sig till barnets ståndpunkt. Ty
ett ofördärfvadt barn är dock alltid ett stycke grekisk
plastik, och det är just detta stora, antika lugn, som
utgör morgonglansen öfver barndomens dagar och gör på
oss andra, seglare uti stormen, ett så svalkande, så
välgörande och tillika så rörande intryck.
Man borde akta sig att störa detta lugn i förtid.
Lifvet arbetar på söndring alltifrån vaggan, men hvarje
sann utveckling sker gradvis. Hvarför icke låta plantan
rota sig i den svala jorden, tills hennes tid är kommen?
Hvarför plantera henne i krukor och ställa henne att
brådmogna i solbaddet? Oändligt många föräldrar, lärare
och författare gifva sig ingen ro, innan de fört ormen
i paradiset; innan de där lyckats antända den förtidiga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
