Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord till Onkel Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
järn? Det är den grundfasta, allvarliga gudsfruktan, som
saknas i hemmet, i skolan, i barnböckerna, alltför ofta
äfven i kyrkan, och därför är allting löst.
I stället plaggar man på de stackars barnen en
bråte af moral: likasom kunde man plocka frukten utan
att först hafva trädet. »Söker först efter Guds rike, så
faller eder allt detta till.»
Jag föreställer mig, att sedeläran i barnaböcker
hvarken bör ösas med slef eller påklistras som skylt.
Växer hon icke fritt ut ur berättelsen själf — hvilket
är det lyckligaste — så må hon åtminstone kläda sig i
en så lefvande gestalt, att saken, icke förmaningen, kan
tagas i med händerna. Men hvilket pjunk får man ej
läsa i mängden af de barnböcker, som öfversvämma vår
julmarknad! Jag ville säga till dessa välmenande
moralpredikanter: öppnen fönstret och låten världens luft
strömma in! Vi begära inga ångor af kamfert från
täppta sjukrum. Vi vilja ej hafva dessa förklemade,
vekliga, viljelösa dockor, som I pinen ihjäl med edert
välmenta gnat. Vi begära hälsa och kraft, möd och
beslutsamhet; varma hängifna hjärtan utan beräkning;
starka själfbehärskande viljor och en frimodig lust att
lefva och handla.
Sådan, föreställer jag mig, är den vind, som vi böra
låta blåsa in genom det friska barndomslifvet, hvilket
må ledas, men icke dämmas. Lägg ännu härtill en lagom
tolerans för dess uppsluppenhet och för det stoj, som
vid denna ålder är rent af en naturnödvändighet, och
jag tror, att vi något så när skola träffa den riktiga tonen.
Jag har ej glömt, bäste Onkel, att det är ni, som
redan i många år anslagit denna ton, när ni talat om
och till dessa minsta bland våra bröder; ni, som i de
mest åskådliga drag har tecknat både det sköna och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
