- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 3 /
142

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brusebäck och Susebäck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

småstenar, och det första fartyg han bar, var min båt
af en ärtskida.

Ju större Brusebäck blef, desto nyttigare, men
äfven desto farligare blef han för människorna. De
byggde ofantligt stora dammar invid hans stränder, för
att tämja hans onda lynne, som stundom ville brusa
öfver bräddarna af hans rätta strömfåra. En dag om
våren sken solen het, och mycken snö smälte på bergen
och rann i strida bäckar ned uti floden. Däraf blef
Brusebäck öfvermodig och vild. Jag såg honom svälla
högt och kasta sig öfver dammarna och bryta dem ned
och öfversvämma många mil af ett fruktbart och tätt
bebott land.

Men där mötte ett berg, som stängde hans väg,
och hvad gjorde Brusebäck? Han samlade sitt vatten
till en stor sjö framför berget och brottades med berget,
men det vek icke ur fläcken. Slutligen steg sjön allt
högre och nådde bergets spets och begynte att strömma
däröfver i det största och härligaste vattenfall man
någonsin sett. Det var ett dån och ett skum och en dimma
i alla regnbågens färger, och så tumlade Brusebäck från
mer än hundrade alnars höjd, för att söka sitt mål, det
stora världshafvet borta i fjärran.

Dit hade han ännu lång väg, och slutligen blef
han trött af sin egen storhet och delade sig i många
flodarmar, som, grunda och tröga, flöto genom ett sumpigt
land. Nu var Brusebäck gammal, han hade lefvat för
fort, och därför blef han bräcklig på sin ålderdom.
Människorna fingo åter makt med hans delade
strömfåra och dämde honom än här, än där, efter
godtycke. Och när slutligen tiden kom, att han skulle
försvinna i hafvet, då smög sig Brusebäck stilla och trött

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:00:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/3/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free