- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 4 /
188

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solkriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som alla sm& barn, och när de s&go det stora, svarta
vintermolnet komma emot dem, höllo de stilla med
fålarna, kör att se hvad det kunde vara för ett underligt
ting. I detsamma hade jätten Fimbul bredt ut sin kappa
öfver dem och tog dem till fånga, hvarefter han förde
dem till den mörka ishålan bortom Nordkap.

Nu känner du solens vackra barn, som fladdra i
sin frihet kring hela världen, och däraf kan du tänka,
huru roligt de hade att sitta fångna uti den mörka
ishålan. Flamming sprakade gnistor af vrede, och Dagmar
liten grät så varma tårar af sorg, att de droppade ned
på det hårda isgolfvet och isen begynte smälta. Men
jätten Fimbul skrattade i sitt skägg, ty alla jättar bruka
skratta i skägget. Det anses höra till goda tonen bland
jättarna.

Bäst det var, hände något, som jätten Fimbul icke
förmodat. Flammings gnistor hade sprängt sönder
ishålans murar, och Dagmars tårar hade smält isberget
till en sjö. Solens barn undkommo ur sitt fängelse,
hoppade åter upp på Vind och Stråle, som väntade
utanför ishålan, och redo så muntert tillbaka till solriket.
Men jätten Fimbul blef så förgrymmad, att han fick
månsken på hakan: det vill säga, att han miste hälften
af sitt skägg.

Nu blef där ett stort och förskräckligt krig mellan
solkonungen och vinterkonungen, jätten Fimbul, för de
två solbarnen, som varit fångna och sluppit lösa. Och
emedan kriget fördes på jorden, blef jorden af båda
förhärjad, ömsom af solens hetta, ömsom af vinterkonungens
köld. Och det var ett uppror och oväsen af alla
naturkrafter utan all måtta, så att de stora bergen brusto sönder
och de väldiga oceanerna svallade fram och åter, som
n&r ett barn i badbunken vippar vatten öfver åt alla sidor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:25:50 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/4/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free