Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nio guldtaflorna. Berättelse om Finlands medeltidskrig - 6. Om Viborgs smäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot mitt knft, jag vill vaka för dig. Riddaren Sr dfir
nere i tornet och gör sina trollkonster. Han skall ej
komma så snart, och höres något, skall jag väcka dig.
— Sof du! — sade Sigge — jag är ej alls
sömnig! — och med detsamma somnade han emot Peters
knä. Sömnen är starkare än den starkaste hjälte, och
Sigge Jernarm var ett barn, fastän han bar ett svärd
vid sin sida.
Sigge sok, och Peter lyssnade. En sakta snövind
kom från det fientliga lägret. Om en stund tyckte Peter
sig höra ett aflägset gny af vapen och fotsteg.
— Holla, skyltvakt! — hviskade han åt en annan
soldat, som stod där ej långt ifrån.
Skyltvakten sof; han hade vakat och stridt hela
natten, han som de andra.
Nu ruskade Peter sakta på Sigge, och strax stod
Sigge yrvaken på benen. — Spring till riddaren! —
manade Peter; jag är halt, det går långsamt för mig.
Säg honom, att jag hör vapen och fotsteg långt borta i
mörkret. Fienden rycker an och vill oförsedt anfalla oss.
I blinken var Sigge på språng, fann riddaren Knut
instängd i källaren och bultade på. — Hvem är där? —
sade riddaren.
— Fienden rycker an! — sade Sigge; han kunde
knappt tala, så häftigt hade han sprungit.
— Det är bra — sade riddaren lugnt. — Gif
befallning åt slottets besättning att lämna murarna,
tillstoppa sina öron med ull och gömma sig i de nedersta
källarhvalf ven!
Sigge trodde att han hört galet och skrek i
källar-dörrn: — Fienden rycker an!
— Lyd, och gör som jag sagt! — röt riddaren
barskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
