- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 5 /
213

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nio guldtaflorna. Berättelse om Finlands medeltidskrig - 7. Om de främmande ryttarna, som redo förbi Saaristo gård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nu efter så många års förlopp kom att uppfylla sitt löfte
till Sigge Jernarm.

Furst Igor såg sig omkring ocb fann, efter något
sökande, stället där eremitkojan stått. Också den var
en ruin, det bräckliga taket bade instörtat, enrisbuskar
och ljung vuxo öfver dess golf, och myrorna hade
byggt en stack invid de grofva stenar, som utgjort
eldstaden.

— Eremiten är en död man; hans koja kastar
ingen skugga mer öfver ljungen — yttrade fursten. —
Vi måste uppsöka de lefvandes boningar.

Tåget red nu vidare och mötte en fattig gumma,
som gick i vall med några getter. Hon tog till flykten
vid anblicken af så många ryttare och kunde med möda
upphinnas. Fru Ingrid frågade henne, om eremiten var
vid lif.

— Nådiga röfvare, skona mitt lif! —sade gumman,
darrande som ett asplöf. — Jaså, eremiten? Signe själen,
det vet jag icke, men för flera år sedan vandrade han
till de fromma systrarna i den heliga Brigittas kloster i
Nådendal. Den gudsmannen skall ha blifvit plundrad af
stigmän, på vägen, kanske ihjälslagen. Onda tider vi
lefva i, onda tider och gudlösa människor. Icke ens ett
helgon är säkert för lifvet numera.

— Kände ni en gosse vid namn Sigge, som bodde
hos eremiten? — frågade nu fru Ingrid med
darrande röst.

— Skulle jag ej känna honom, som bringade
hälsosamma örter åt mitt sjuka barn? — svarade gumman.
— En bra gosse var han; skada att den gamle
stor-skrytaren Peter Miekka lockade honom med sig i kriget,
och där ha nog kalmuckerna ätit upp honom, som
många andra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:25:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/5/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free