Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nio guldtaflorna. Berättelse om Finlands medeltidskrig - 9. Om den stora striden vid Somero skog och om den okände riddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den okände riddaren hann knappt lösgöra sig från
sadeln, innan Stenhjärta var honom på lifvet, försmående
alla vapen och litande blott på sin ovanliga styrka. Men
liksom Stenhjärta funnit i fursten den snabbaste
riddaren, fann han i den okände ryttaren den starkaste
kämpen. De båda motståndarna brottades länge på lif
och död — det var en kamp mellan björn och lejon
— men den okände riddaren var vigare; han lyckades
ändtligen kasta sin motståndare till marken, tryckte sin
fot på hans bröst, höjde sitt svärd och ropade:
— Du är Stenhjärta! Det finns ingen starkare
kämpe i norden än du, men nu måste du dö, ty du
har utgjutit oskyldigt blod.
— Måste jag dö, så må jag dö för din hand, ty
hvem du än är, så finns ej i norden en sådan kämpe
som du. Stenhjärta är jag och Jernarm är jag ock,
men nu båtar min kraft föga. Sankt Sigfrid bjälpe mig!
— Är du en Jernarm — sporde den okände
riddaren, i det han höll inne med hugget — så säg mig
hvems son du är, att jag må hälsa en olycklig far, ty
också jag är en Jernarm.
— Fader min, Olof Stensson, kan du ej hälsa —
suckade den fallne — ty ban är längesedan död. Men om du
träffar min moder, fru Ingrid, eller min syster Frida eller
min broder Sigge, så hälsa dem från en förlorad son,
som gått på en ond väg! Hvarför dröjer du, riddare?
Döda mig; jag har intet mera att säga.
— Och är du Sten Olofsson Jernarm, så är jag
din broder Sigge och kan icke fläcka min hand med
min broders blod — sade den okände riddaren, i det
han uppslog sitt hjälmgaller och räckte den fallne handen.
— Nej — sade Sten Olofsson och låg kvar på det
blodiga fältet — är du min broder, så döda mig af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
