- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 5 /
226

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nio guldtaflorna. Berättelse om Finlands medeltidskrig - 9. Om den stora striden vid Somero skog och om den okände riddaren - 10. Hur det sedan gick med del alla och om nionde guldtaflan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

barmhärtighet, ty jag har gjort mycket ond t och skall
icke fä nåd för min moders ögon!

Vid dessa ord trädde fru Ingrid fram med sin dotter
Frida, ty de hade förnummit, att striden var slutad. Och
de böjde knä vid den fallne röfvaren och tackade under
strömmande tårar Gud och jungfru Maria och alla helgon,
att de dock hade återfunnit sin son och sin broder. Och
furst Igor reste sig upp, där han legat afsvimmad på
marken, och alla voro glada, att den stora striden vid Somero
skog var ändad. Men Matts hofslagare stod icke mera
upp; han var död, och många röfvare voro döda med
honom.

10, Hur det sedan gick med dem alla och om
nionde guldtaflan.

Sigge Olofsson Jernarm var så glad öfver att hafva
befriat sitt fädernesland från det fruktansvärda
röfvar-bandet, att han på själf va slagfältet lofvade bygga en
kyrka till helgonet Sigfrids ära. Ännu gladare var han
att hafva återfått sin moder och sin syster, och till tack
därför lofvade han att hvarje år den dagen undfägna
etthundra fattiga. Ty Sigge Olofsson var nu en rik och
ansedd riddare, och därom visste Peter Miekka berätta,
när alla hade satt sig efter striden att hvila i gräset vid
randen af Somero skog.

— Det var en bra smäll i Viborg — berättade Peter,
i det han mumsade på ett stort stycke ost. — Herr
Knut hade befallt oss att stoppa ull i öronen, och det
gjorde jag, och mina öron slogo i lås, men de, som icke
lydde herr Knut, sprucko i fyra bitar (Peter ljög litet
för att förbättra ostsmaken). När det blef tyst, kröpo vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:25:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/5/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free