Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nio guldtaflorna. Berättelse om Finlands medeltidskrig - 9. Om den stora striden vid Somero skog och om den okände riddaren - 10. Hur det sedan gick med del alla och om nionde guldtaflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut ur källaren, öch se, där låg muren och tornet i grus,
och fienderna lågo döda till många tusende, och på
ängen därutanför var snön svart ak folk och hästar, som
lågo lamslagna. Så togo vi till svärd och föllo ut ur
staden och foro fram som Simson mot filistéerna, och
fienden tyckte ej om den leken. Men då tänkte jag:
hvar kan Sigge vara? Och huru jag sökte och sökte,
såg jag en fot sticka fram under grushögarna och kände
stöfveln, efter jag själf hade gjort honom, och Sigges stöfvel
var det, och gossen låg där som död under gruset. Men
jag drog fram honom och ruskade honom och slog fyra
ämbaren vatten öfver honom, och så hände sig, att han
kvicknade vid, men på tre månader kunde han icke
skilja ett kanonskott ifrån en myggas pip. Nå, Sigge
blef karl igen och drog åter mot fienden och stridde så
rosenrasande, att herr Knut slog honom till riddare,
och rik blef han af ärligt krigsbyte. Riksföreståndaren
herr Sten, som de kalla Sture, är också en karl, må
ni veta. Han gjorde Sigge till höfvitsman under Måns
Frille i Åbohus. Därifrån ha vi nu blifvit utsända att
tukta röfvarbandet — och se ni, gossar, om jag ej
känt igen min egenhändiga stöfvelklack, så låge riddaren
Sigge kvar under Viborgs torn, och ni vore brackor
allihop, och Stenhjärta vore vår herre. Sannerligen ...
— Håll din mun, Peter, och sadla min häst, ty vi
skola rida till Nådendal — sade nu riddaren Sigge. —
Och ännu samma dag bröt hela det talrika tåget upp och
red västerut, förande med sig tatarerna och de fångna
röfvarna. Öfverallt, där de tågade fram, ringdes i
kyrkklockorna, och folket strödde gröna kvistar på vägen
för att hedra sina befriare.
I Nådendal, i den heliga Brigittas kloster, ville Sigge nu
lämna sin mor och sin syster i nunnornas vård, till dess att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
