- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 6 /
210

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stänglarna. Slutligen fanns ett linstrå upprätt och
oska-dadt vid utkanten af fältet, där floden och hagelstormen
hejdats af den nära liggande skogen. Huru gubben och
gumman sökte, funno de ännu här och där en
kvarstående linstängel, och på några sutto ännu blommorna
kvar. Många var det icke; de räknade dem och funno
dem vara åttiofyra.

— Ack, jag olycklige, fattige man — klagade
gubben; — på mitt sköna fält stodo mer än
hundratusende raka, höga, smidiga linplantor, och nu äro där
åttiofyra kvar! Gif dem åt svinen, mor, gif dem åt svinen!
Hvad skola vi göra med dessa usla kvarlefvor?

— Jag vill likväl bärga dem — svarade gumman.
— Kanske kunna de blifva en liten fattig klut åt vår
yngsta gosse, som ligger i vaggan.

Gumman bärgade linstänglarna, blötte dem, bråkade
dem, häcklade och borstade dem, som man brukar göra,
och fick på detta sätt en ganska liten, tunn bunt af
det längsta och mjukaste lin, som icke hade annat fel,
än att det förslog till så litet. Därefter spann hon linet,
härfvade och refvade det, spände ränningen i väfstolen,
väkde inslaget i ränningen och fick, till sin förundran,
icke en liten klut, som hon väntat, utan en stor, skön
och mjuk linda för yngsta gossen. Det var alltför
märkvärdigt att se, huru dessa åttiofyra linstrån liksom
uttänjdes och fördubblades under hennes händer.

Gumman tyckte om fint, hvitt linne, därför utlade
hon sin lilla fina väf att blekas på gräset. Hvit blef
den, ja, så glänsande hvit, att gumman aldrig sett maken:
man kunde tro den vara väfd af solsken eller
åtminstone af det finaste hvita silke. — Se hvad vi
likväl fått af det förhärjade fältet! — sade gumman till
gubben.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:26:09 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/6/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free