- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 6 /
211

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Det är visst något att tala om! — knotade
gubben. — Vi skulle ba fått kyrtioåtta skjortor krån
kältet, utom alla de väkvar vi kunnat sälja i staden.

Linet var nu kärdigblekt, gubben gick vresig bort,
och gumman upptog väkven krån bleket, när en äldre
man kom gående långs vägen, ledande en åsna, på
hvilken satt en ung kvinna med ett litet barn, insvept
i kårskinn. De stannade vid den kattiga stugan kör att
vederkvicka sig ekter en lång resa i solhettan, och den
unga kvinnan sade till gumman: — Det är en vacker
liten väf; till hvad skall den användas?

Gossen, som låg i gräset bredvid vägen, svarade:
— Väkven är spunnen ak lin, och linet sade, att det
skall blikva kläder åt Gud.

— Gik då din väk åt mitt lilla barn! — sade den
unga kvinnan med en körunderligt hög och oskyldig blick.

Gumman blek högeligen förvånad. Den krämmande
kvinnan var mycket ung, hon var själf nästan ett barn,
mycket enkel och helst visst icke rik, när hon reste så
anspråkslöst på en åsna, men så fattig såg hon ej ut,
att hon skulle begära allmosor vid vägen. — Har ditt
lilla barn ingen linda? — frågade gumman.

— Nej — sade kvinnan — det har haft en linda,
men vi ha förlorat henne. Vi måste fly midt i natten
för elaka människor, som ville döda mitt lilla barn.

Gumman såg på den silkesfina väfven och tänkte
på sin egen lilla gosse, som skulle sofva så varmt däri.
Men fastän den främmande unga kvinnan såg ut som
ett oskyldigt barn, var där likväl hos henne någonting,
som liknade en drottning, hvilken befaller och genast
blir åtlydd. Gumman fördristade sig icke att göra flera
frågor. — Vi hade ett skönt linfält — sade hon — och
jag lofvade i mitt hjärta att gifva något däraf åt de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:26:09 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/6/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free