Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skräddaren, som tråcklade hop Finland med Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvad skulle jag med den grannlåten ? —- frågade
Maju förundrad.
— Men om någon skulle fria till dig, Maju, skulle
mor din då skicka honom som en narr ut i världen att
tråckla hop ett storfurstendome med ett konungarike?
Maju skrattade. — Mor skulle skicka honom att
damma af sina stöflar och kamma sin lugg — sade hon
med en skämtsam anspelning på Tikkas utseende efter
den långa vandringen.
— Adjö, Maju!
— Adjö, Tikka! Lycka tilll
Tikka gick till sin ensliga stuga och fick den natten
ingen blund i sina ögon för friartankar. Andra morgonen,
som var mikaelisöndag, klädde han sig fin, tog sitt intyg
i fickan och gick till Anttila gård. Harjus Mårten och
Nikku voro redan där, fiolen var stämd till brudmarschen,
och alla väntade något extra muntert, när Tikka skulle
spelas ut med en lång försmädlig friarkorg. Nilla ensam
var icke glad: fadern ville gifta henne med Harjus Mårten,
som hon ej kunde lida, och då tänkte Nilla, att hon
ändå skulle bli lyckligare som den lille beskedlige
skräddarens hustru.
Tikka kom, trädde modigt in i stugan och sk&fr de
hand med Anttila-värden. — God morgon, far! Nu är
jag här för att utkräfva löftet. Allt kyrkfolket är mitt
vittne, att Nilla skall blifva min hustru.
— Så, så, menade Anttila med sin knipsluga min,
medan Nikku redan begynte knäppa fiolen. — Nå, då har
min syster i Öregrund förmodligen bitit på kroken. Det
skall blifva mig kärt att höra huru den beskedliga
människan mår.
Tikka upptog sitt telegram ur fickan och läste: —
»Madam Andersson hälsar och tackar. Hon har fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
