Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hög herres jakthund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skulle icke han ödmjuka sig för Guds makt! —
menade Lisa Maria.
— Ja, men där föll en hög tall 1 Hu då, brast han
ej tvärs af midt på? Jag är så rädd för träden, Lisa.
Låt oss springa, så att vi fort komma hem!
— Nej du, nej, hvad skall du vara rädd för ett
litet biåsväder? Är stormen stark, så är Gud ännu
mycket starkare. Och du vet ju, att han beskyddar oss,
hvar vi i världen gå.
— Ja, ja, men där föll åter en tall! Och där
en... och där en björk 1 Se, se! Nu ramlar ju hela
skogen!
Där föll en stor fura knappt två alnar framför
dem och stängde gångstigen med sina yfviga grenar.
Duns, där en, och kratsch, där en, och så tjugu i rad,
alla kullerbytta med topparna ned och rötterna uppåt!
Det var ett dån af stormen och ett brak af stupande
träd, så att ingen mer kunde höra den andra. Luften
förmörkades af ett svart moln, regnet föll i strömmar
och piskade trädens stupande kronor. Hvirfvelvinden
gick som en vält öfver skogen och slog dess stolta
stammar till marken, som hade de varit smala metspön.
Ett träd föll bakom barnen, där de stått en sekund
förut. En hög gran lade sig ned så tätt vid deras
sida, att dess grenar togo mössan af Kalles hufvud
och rispade Lisa Maria lätt öfver pannan. En tredje,
en stor asp, öfveröste dem med sand, när dess
mång-grenade rötter vände upp en jordtorfva, hög som ett
litet hus. Barnen hade ingen annan utväg, än att krypa
under en kullfallen fura, där de lågo skyddade af den
tjocka stammen.
Kalle snyftade af förskräckelse, Lisa Maja var orädd.
— Se — sade hon — hvad Gud är stor i sin makt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
