- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 7 /
212

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syne i Sommarby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stora, lefvande naturen, och all den makt, som Gud har
lagt i naturen, den är också i mig. Jag förmår ej mer,
än naturen förmår, men hvad hon förmår, det kan också
jag. Nåväl, du är ett godt barn, du har dragit mig
fram ur snödrifvan, torkat mig ren och ställt mig som
en hedersvakt vid din gård. Jag vill belöna dig därför.
Huru många finger har du?

Det visste ej Syne. Men hon kunde ju räkna till tio,
hon började räkna fingren och svarade: tio.

— Bra — sade stubben. — Sagornas goda feer
bruka uppfylla tre önskningar, men jag vill vara
ädelmodigare, jag vill uppfylla så många, som du har finger
på dina båda händer, och så långt som min makt förmår.
Märk, att jag kan endast gifva dig hvad naturen gifver,
men jag kan icke förändra Guds vilja och människors
hjärtan. Hvarje sådan önskan af dig är ett förloradt
finger. Betänk dig därför noga, och välj förståndigt!
Nu börja vi. Önska dig något! Högra handens tumme!

— Att jag får mina kalfvar friska tillbaka! —
önskade Syne utan betänkande.

Stubben bröt en torr kvist från sitt skrofliga bröst,
förde den till munnen och blåste som i pipa. Strax
syntes, till Synes stora glädje, först den röda, sedan
den hvita kalfven knaggla sig fram mellan stenarna på
sina skrangliga ben.

— Hvarför ha ni rymt? — frågade stubben. —
Hvarför ha ni gjort den snälla vallflickan så mycket
bekymmer?

— Vargen tog oss — svarade kalfvarna. — De [-svarade-] {+sva-
rade+} verkligen. Också de kunde tala!

— Vargen? Ref han icke strax ihjäl er?

— Det var nog meningen, men så råkade han se

dig på backen, och då blef han rädd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:26:21 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/7/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free