Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter femtio år - Första akten - Femte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOTTEN.
Jag ber er, min herre, och er, min fru, om
förlåtelse. Min gamla mormor ... kaptenskan Holmqvist...
och jag äro på en resa med egen häst. Ute på isen
öfverföll oss ett förfärligt oväder, vi körde vilse, voro i
yttersta nöd för vargarna och nödgades ändtligen köra
hit upp ekter skenet ak dessa ljus, som synas långt ute
på kjärden.
LISETTE
ondskefnllt.
Resande fruntimmer ... oväder ... vargar ... det är
ju en hel roman. Menar hon, mamsell, att här är någon
gästgifvargård ? Hon kan resa samma väg hon kommit.
BARON MAGNUS.
Men, Lisette Ulla ...
LOTTEN.
Var öfvertygad, min fru, att min mormor och jag
icke skulle dröja ett ögonblick längre efter ett sådant
bemötande, om icke den yttersta nödvändighet tvingade
oss. Vår bäst hade knappt fört oss till gården, innan
han störtade.
LISETTE
afsides.
Fördömdt att vi skulle få dem på halsen just nu!
(Högt) Så kan mamsell lega sig en annan häst. Inte ha
vi rum för allehanda folk från landsvägen.
BARON MAGNUS
afsides.
De äro välkomna just nu. Den unga flickan
uttrycker sig med edukation. (Högt) Nej, Lisette, det
tilllåter jag inte. (Tiii Lotten) Gubevars, min söta vän, ni
missförstår alldeles min hushållerska. I sin alteration
har hon kommit att uttrycka sig på ett mindre passande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
