Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regina von Emmeritz - Andra akten - Tionde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REGINA
stöter undan Hieronymus.
Bort! Öppet, utan svek jag kallar denne man
till räkenskap kör Gud.
HIERONYMUS
kvarhåller henne.
Håll! Allt kördärkvas kan.
Han är beväpnad.
Regina sliter sig 1ös och närmar sig konungen med hastiga steg,
tryckande mot barmen sin dragna dolk. Konungen, upptagen af furstens blessyr,
vänder henne ryggen. Hieronymus drager sig åt sidan.
KUNGEN.
Hit, en nunna!
Vänder sig om och blir varse Regina, som omedvetet döljer dolken och
betraktar konungen med mörka ögonkast. Kort och uttrycksfull paus.
KUNGEN.
Fromma syster,
hvi står ni rådlös där med blick så mörk och dyster?
Pekande p& fursten.
Se där ett verk mer kromt, än bot och bön och bikt.
Bör jag — en kättare — er lära kristlig pligt?
Regina griper med en hotande rörelse dolkfästet.
FURSTEN..
Min dotter, store Gud, bland fiendernes skara!
KUNGEN.
Min furste, lugna er! Er dotter trygg skall vara,
som om hon vore min. Jag ock en dotter har,
och jag var riddare långt förrän jag var far.
Min fröken, nyss ni såg — kanske bedrog mig tycket —
för litet på en far och på en kung för mycket.. .
Reginas blick sänkes långsamt mot jorden.
FURSTEN
till Regina.
Ha dina läppar ej ett enda ord af tröst?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
