(Ny redaktion.)
Vind och vita vågor
stredo nyss på sjön.
Blåa bryggor blänker nu kring öde ön.
Smidigt skidan skön
över slätten slinter,
vacker är vår vinter
och så frisk är snön.
Oho!
Ohej!
Oho!
Det är skarpt i skogen
där jag går idag;
rim i håret hänger, som en björn är jag.
Hugger friska slag,
och den gröna granen
faller vid om manen
för min yxas slag.
Oho!
Ohej!
Oho!
Och så kort är dagen,
man är så allen.
Furans skugga växer till en jätteren.
På dess mörka gren
hänger månens skiva,
och på fält och driva
lyser stjärnans sken.
Oho!
Ohej!
Oho!
Nu så drar jag åter,
fri och glad och ung,
till min trevna hydda där jag själv är kung.
Sjung en visa, sjung!
Sjung hur skidan slinter
i vår vackra vinter
över snöig ljung!
Oho!
Ohej!
Oho!
(Electronic edition contributed by Leif Stensson.
NB! Spelling deviates from the facsimile edition.)
