Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast några få tryckta andliga böcker hade ännu vidrört
de outvecklade vingarna af den finska nordens jungfruliga
språk. År efter år sade mon till sin fura: förstår du
mig? Ja, sade furan, du talar ju ur mitt hjärta. Dag
efter dag sade insjöns vågor till strandklippan: förstår
du oss? Huru skulle jag ej förstå eder? svarade klippan;
jag förstår ingen annan. Tungan, som gaf en själ åt
naturljuden, frågade örat: förstår du mig? Ja, sade
örat, men hvad säger ögat? Ögat svarade: tälj mig
stafvar, att jag må se de ovana ljuden! Detta var
bristen. Stafvarna voro ännu mycket sällsynta och ovant
tillskurna; i hela Finland fanns ju icke ett boktryckeri.
Äfven svenska språket var ännu ett outveckladt,
stapplande barn i skolåldern. Krig fanns ej då mellan hjärtats
och tankens två uttryck i detta land; förstodo de icke
mer, så förstodo de att älska hvarandra.
Hagar hade vuxit, men icke så, som trädet växer i
skogen, stam, grenar och märg i harmonisk utveckling.
Medan hennes kropp tilltagit tre tum i längd, hade
hennes själ vuxit tio eller tolf tum. Hon var den
omogna, gröna karten, som utvecklar sig till en frukt,
men hvars smak är bitter. Hon var den gängliga,
håll-ningslösa flickan på fjortonde året, hvilken hvarken kan
uppbära sin längd eller styra de fladdrande fjärilstankar,
som rysta sina växande vingar för att utflyga i världen.
Tålmodig väntan tillhör endast de fromma, de godsinta, de
saktmodiga i denna kartens tjusande vår; de lifliga och
energiska uppresa sig mot äfven de ömmaste, äfven de
mest berättigade band, hvilka kännas som fjättrar. Hagar
var upprorisk mot sig själf och mot hela den trånga
värld, som omgaf henne. Denna törstande, stormande,
brinnande själ, som slöts i ett äggskal, hur skulle ej hon
flaxa som fågeln mot fönsterrutan! Hvad betydde det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
