- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
19

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hvad nu, Caballero? fortfor hon, under fåfänga
försök att sporra sin vackra, haltande andalusier uppför
backen, där villebrådet försvunnit. — Du vill inte, du?
Men jag vill! — Och hon lade en otålig, förnärmad
herskarinnas hela tonvikt på detta jag.

Åter stegrade sig andalusiern och denna gång så
häftigt, att en mindre, van ryttarinna blifvit ohjälpligt
kastad ur sadeln. Den unga flickan gaf honom slag på
slag med ridspöet, likasom hade sporren icke trängt nog
djupt in i hans blödande sida. Men förgäfvet. Det ädla
djuret skälfde i alla leder och kunde icke förmås att
taga ett steg framåt.

Hon steg af och höjde ånyo sitt smidiga spö, när
ridknekten, som åtföljt henne tretlio steg på sidan,
närmade sig.

— Caballero haltar, han har vrickat sin vänstra
framfot, anmärkte knekten vördnadsfullt.

Det höjda spöet sänktes utan att slå, och ryttarinnan

genmälde, skrattande för att dölja en känsla af blygsel:

— Haltar han? Mickel har tur i dag. Hela naturen
har anlagt hans gula livré, och se, nu har han bitit min
häst i foten! Hvar är kopplet? Och hvar äro jägarne?

— De följde hundarna, som drefvo upp haren, när
nådig fröken såg räfven och vek tvärt åt sidan. Nådig
fröken rider så, att ingen där lätteligen följa kan. Jag
råkade vara närmast.

— Godt, Axelson. Hvad skola vi nu göra med
Caballero? återtog flickan, i det hon räckte tyglarna åt
knekten och kastade sig vårdslöst ned på en mossklädd

sten, medan hennes barm ännu höjde och sänkte sig

efter ridtens ansträngning.

— Herr Klas och jägarne torde hört skotten,
genmälde knekten, men det töfvar allt, förrän de hinna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free