- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
23

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillbaka, när hon tappade under ridten sin ena skof
likasom hon förut tappat baretten.

Om hon varit en älskarinna af naturen, hade hon
troligen stannat vid någon af dessa fängslande utsikter,
hvilka nejden erbjöd, där den täta skogen stundom afbröts
af en dalgång, genom hvilken en bäck sorlade och ett
förtrollande perspektiv af höjder och dälder öppnade sig.
Men hon red förbi, utan att bevärdiga sitt lands skönhet
med en blick. Hon framtog en bok i duodesformat, med
permar af pergament. Hon försökte att läsa, där marken
var jämnare, men det lyckades henne icke. Hon försjönk
i tankar, som ofta stördes af nödvändigheten att böja
undan en hängande gren af slokbjorken, att återfinna
gångstigen, som förlorade sig i snåret, eller att spränga
öfver en mötande sumptrakt, en stängande skogsbäck.
Hvad tänkte hon? Tankarna funno inga ord, men ett
desto lifligare minspel, som beständigt förändrade hennes
rörliga anletsdrag. Än skrattade hon högt, än slog hon
vredgad trädstammarna med sitt ridspö, likasom ville
hon bestraffa en förolämpning, än åter stannade hon
för att lyssna om någon förföljde henne. Man kunde
ej misstaga sig om denna flickas häftiga lynne och rika
inbillningskraft, men hon tycktes växla gestalt med hvarje
rörelse. Nästa ögonblick kunde man åter se henne kall
och lugn beräkna den väg, som snarast borde föra henne
genom den villsamma skogen.

Hon behöfde en säker blick. Gångstigen, i början
tydlig, förlorade sig snart mellan mosstufvor och dungar
af ormbunkar eller enris, för att åter blifva märkbar
på andra sidan om ett snår eller en bergklack. Hon
borde icke vara långt från Björnsnäs, och ännu visade
sig intet spår af människoboningar, icke ett gärde, icke
en lada, icke en koskälla. Några hvitnade ben lågo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free