- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
24

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vid sidan af gångstigen. Var det djurs eller mördade
människors ben ? Ryttarinnan skrattade åter — hon
skrattade ofta. Axelson hade lyssnat på löjliga
folksägner. Hon kände sig icke det minsta rädd, men
hon öfvertygade sig, att där var krut i fängpannan på
hennes gevär.

Då hördes på afstånd ett hundskall. Det var Bella,
som åter uppdrifvit en hare. Axelson måste ha uppnått
jagtsällskapet. Man jagade icke mer, man sökte henne,
död eller lefvande. Om den dumme knekten dock
förstått att uppskrämma jägarne, såsom hans order lydde!
I alla händelser skulle de ej finna henne utan hatt och
sko, de skulle darra för hennes lif och för sina egna.
Hon påskyndade ridten.

Skogen blef åter tätare, snåren ogenomträngligare,
gångstigen var förlorad. Hon nödgades stiga af och leda
sin häst mellan trädstammarna med solen till vägvisare.

Nu kom hon till en å, som var för bred för ett
hästsprång. Ingen bro; stranden var sumpig. På åns
andra strand stod en trasig pojke, metande foreller. Hon
tillropade honom att anskaffa en båt. Han förstod
henne icke; han betraktade henne förvånad och stum.
Hästtramp och röster hördes ej långt bakom henne i
skogen.

Hon framsökte en liten börs ur sin kjolsäck och
kastade öfver ån en silfverdaler, som nedföll vid gossens
fötter.. Nu förstod han henne, sprang ett stycke långs
stranden och tecknade, att hon borde följa honom. Hon
red efter anvisningen, kom till ett vadställe och var
snart öfver på andra sidan. Här öppnade sig en smal
körväg; hon följde vägen och nalkades en kolmila.
Kolaren stod vid milan och betraktade henne, lika
förvånad som gossen. Hon hann icke fråga honom,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free