Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Torfmossarnas sammansättning och utvecklingshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DERAS SAMMANSÄTTNING OCH UTVECKLINGSHISTORIA 9
ningar, i åtnjutande ej blott af äfven de minsta atmosfäriska
nederbördsmängder, utan ock (om än i betydligt ringare
mån) af det grundvatten, som de genom sina döda delar
uppsuga från den däraf genomblötta torfgrunden. — En
annan egendomlighet i hvitmossornas lif är deras stora
afsky för kalkhaltigt vatten. Mossar äro också mycket
sällsynta växtsamhällen i vissa kalktrakter, t. ex. på Öland
och Gotland.
Amblystegium (brunmossa) är ett helt annat
formrikt moss-släkte, äfven det fordrande mycken fuktighet
för sin trefnad. Hithörande arter äro såväl i torrt som
vått tillstånd gröna, ofta med mer eller mindre mörka
anstrykningar. Bladen äro tryckta till stjälken samt kupiga
med krökt spets. Såväl stjälk som blad sakna de
vattenupptagande celler, vi nyss skildrat hos släktet Sphagnum.
Mossarna utgöra en allmänt bekant och lätt
igenkännlig formationsserie, som upptager ofantliga arealer.
Större delen af denna serie tillhör hvad man vanligen
i literaturen benämner högmosse. Efter det sätt, på
hvilket de här förekommande fåtaliga växtarterna
uppträda, utskiljer man några formationer, bland hvilka de
viktigaste äro:
Starrmossen. Detta växtsamhälle, hvars direkta
uppkomst man ej sällan kan iakttaga i sjöhålor, dytag o. s. v.,
består af ett luckert täcke (gungfly) af ej tufbildande
hvitmossor samt en gles matta af starrarter,
vattenklöfver och ett fåtal andra växtformer.
Tufmossen. Under starrmossens utveckling inkommer
småningom tufdunet (Eriophorum vaginatum), ett
halfgräs, lätt igenkänligt på sitt starkt tufviga växtsätt, sina
långa, borstlika blad och sina långskaftade blomhufvuden,
som vid fruktmognaden stå hvita af tät, yfvig ull och som
bruka insamlas till stoppning i sängkläder. Dessa tufvor
ställa sig allt tätare och tätare, de förutvarande halfgräsen
och örterna trängas undan, i bottenskiktet inkomma delvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
