Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Torfmossarnas bidrag till kännedom om forna tiders natur, växt- och djurlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORNA TIDERS NATUR, VÄXT- OCH DJURLIF 35
för de norrländska försumpningarna gingo ner på
torfmossar i Mälar- och Hjälmardalarna.
Ett annat trädslag, som Ryssland skänkt
Skandinavien, är gråalen (Alnus incana) Men dess invandring
faller mycket tidigare, under Ancylustiden.
Litorinahafvet och det därmed samtidiga Västerhafvet
gingo högt öfver den nutida hafsytan, som landet
sedermera uppnått genom den långsamma höjning, hvilken som
bekant ännu fortgår utmed de nordiska kusterna. På det
skandinaviska låglandet, som till en ej liten del först
under Litorinatiden höjdes öfver hafsytan, innehålla därför
torfmossarna endast aflagringar från denna tid. För öfrigt
äro torfbildningar från föregående tider ej till finnandes i
någon större utsträckning i alla mossar, som ligga ofvan
Litorinahafvets räckvidd, och vidare gå ofta de utdikningar,
som tillåta oss studera torfmossarnas lagerföljd, ej ned till
dessa äldre lager. Följden häraf blir, att de flästa
torfmosselager, man får tillfälle att se, just tillhöra
Litorinatiden.
I t. ex. en medelsvensk torfmosse får man därför
vid en dikesgräfning eller i ett dytag vanligen tillfälle att
iakttaga följande lagerordning. Underst komma torf-, gyttje-
eller dylager. De äro ofta ganska mäktiga och stamma
från den atlantiska perioden. Ej sällan innehålla de också
lämningar af den för denna tid utmärkande sydliga
växtvärlden, t. ex. nötter af hassel och stammar af ek. Har
man riktigt god tur, träffar man nötter af den hos oss
nu nästan alldes utdöda sjönöten (Trapa natans). Sedan
kan det hända, att mossen ej företett en jämn tillväxt
intill våra dagar, utan att i torfmassan står ett skikt, som
genom sin rikedom på stubbar, stammar och bråte visar
sig vara en gammal skogsbotten. Detta s. k. stubblager
är då ett minnesmärke från den torra period, som aflöste
den atlantiska periodens fuktiga klimat. Detta stubbskikt,
med hvilket granlämningarna börja blifva vanliga i lager-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
