Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
hvila, och således blefvo alla tre vännerna tillsamman, oak-
tadt midnatten redan var förbi. I rummet var det mörkt;
ty Agda hade lernnat ljuset qvar i faderns kammare, till
hvilken dörren stod öppen, och det bleka skenet från vax-
ljuset tindrade från de gamla, men blanka vapnen, hvilka
voro upphängda på väggen öfver Arvids säng. Midt emot
den öppna dörren satt Agda med händerna sammanknäpta
i sitt sköte, seende ned framför sig och dragande djupt
efter andan, liksom i en ängslig väntan.
»Se, Axel», sade hon sakta och, makade sig närmare
sin brudgum, »se, huru. besynnerligt vapnen blixtra i half-
mörkret, och ju längre jag betraktar dem, ju mera ser det
ut såsom om de rörde sig hit och dit på väggen. Den
stora stridsyxan der borta, hvilken min fader förde, då han
med konung Gustaf stred emot de elaka danskarne, tyckes
buga sig för mig, så ofta jag ser derpå; de mörka fläc-
karna på det blanka stålet se röda nt som blod; de båda
långa, svarta skölclarne, som stå der borta i vrån, före-
komma mig som likkistor, och de långa hillebarderna, som
stå emellan dem, synas dansa upp och ned, liksom de voro
Hivande. Jag. har ju så många gånger sett vapnen och
kar sjelf haft dem i händerna; men så besynnerlig till
mods vid deras anblick som i natt har jag aldrig varit.
Ack, hvad skall detta betyda?»
»Hvad det skall betyda», svarade fadern leende, »att
du drömmer vaken — ingenting annat, mitt barn. Du
är ieke van att så sent gå till sängs, du är trött, och då
uppkomma underliga tankar hos dig, under det du kämpar
emot sömnen.»
Men Agda försäkrade billigt : »Nej, fader, jag är san-
nerligen icke sömnig, men mitt bjerta är så beklämdt.
Hör», fortfor hon efter en liten stunds tystnad, »huru
stormen brusar här utanför, och likväl kommer Brita ej!
Hör, min far, huru vargarne tjuta derute ibland klipporna.»
»Hm!» sade Arvid sakta för sig sjelf, »de lära bafva
väder af den arme syndaren, som jag lät hänga i galgen
käromdagen.»
Agdas ängsliga aningar tycktes emellertid bafva med-
■ÄT?7s DacT’e. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
