Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
att drängame, hvilka hans husbonde utsändt att uppsöka
fosterdottern, återvände hem, och flera gånger ropade han
deras namn i den stilla natten; men då han ej erhöll nå-
got svar, utan gestalterna slöto sig allt tätare tillsamman
och beständigt kommo närmare, bief han ängslig tiil mods
oeh ropade Axel Lejonhufvuds tjenare till sig. Båda män-
nen betraktade nu med misstrogna blickar de sällsamma
nattvandrarne. Tvenne stora hundar fran Dalarne, ett
minne från Arvids vistelse i denna del af landet, lågo all-
tid på gården, men uppreste sig nu, oroliga öfver det af-
lägsna bullret, nalkades försigtigt fram till gårdsgrinden,
stueko vädrande nosarne emellan de fasta spjelorna och
uppgåfvo ett till hälften återhållet tjut.
I boningsrummet hade det blifvit mörkt, sedan elden
på spiseln nedbrunnit, och tigande bemödade sig nu Agda
att vid de glimmande kolen, sin gäst till ära, upptända
ett vaxljus ; ty eljest om aftnarne betjente hon sig af brin-
nande trästickor eller så kallade pfirtor, hvilka voro i mängd
satta till torkning bakom spiseln.
»Jag är trött vid denna långa väntan», sade slutligen
den gamle Arvid förtretad. »Agda, du måste tillreda en
säng för vår. gäst i min kammare, så att vi få begifva oss
till hvila. Håll till godo, Axel, så godt vi ha det! Våra
sängar äro icke granna, som de på Stegeborg och i Stock-
holm; men kom ihåg, att du i natt har herberge hos en
gammal man, som lefver såsom våra fäder lefde och icke
mycket förstår sig på eller frågar efter den nymodiga
grannlåten. Sack du sedan äfven till din kammare, Agda ;
ty du skall bittida ut i morgon. Jag dröjer qvar här, till
dess din syster kommer.»
Agda gick strax och tillredde bädden för sin trolof-
vade. I hemlighet bar hon de mjukaste kuddarne ur sin
egen säng till hans. Då detta göromål var slutadt, sade
hon sig vara plågad af oro, bvarföre hon icke kunde somna
oeh hellre för den skull ville vaka jemte fadern, till dess
Brita hemkom. Axel, för hvilken hvarje ögonblick, som
han kunde tillbringa i den älskades sällskap, var dyrbart,
lät icke beveka sig af den gamles böner att ensam gå till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
