Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
del; den stirrade omkring, men likväl fuktades lians mörka
öga af tårar, då han, med korslagda armar stödd på sitt
lätta spjut, beskådade den rysliga förhärjning, hvilken röf-
varena under den förflutna natten tillstält. Emellertid syn-
tes doek ett hånfullt leende förkunna en stilla glädje vid
denna gräsliga anblick. Visserligen var hans landtliga
drägt snygg, men den syntes liksom det långa, svarta hå-
ret endast i hast vara ordnad, oeh den stora, grå filthat-
ten, hvilken föll djupt ned öfver ansigtet, vanstälde honom.
Slutligen gick han rakt fram till hufvudbyggnaden
midt öfver gårdsplatsen och inträdde i boningsrummet,
hvilket, matt upplyst af den uppgående solen, öfverallt bar
spår efter det nattliga skräckskådespelet. De uppbrutna skå-
pen oeh kistorna, de tomma sängarne, i hvilka man endast
flvarlemnat halmen, de kala väggarne på båda sidor om
eldstaden, hvilka man beröfvat köksredskapen, de på golf-
vet kringströdda, odugliga klädespersedlarne, aljt företedde
en bedröflig anblick, vid hvilken ynglingen kämpade med
en häftig rörelse och omisskännelig speglade sig under
några ögonblick en djup känsla i hans drag. Men blott
under några ögonblick — ty då han blef varse Axels lik,
flammade åter hans mörka ögon som förtärande blixtar;
lians anletsdrag upplifvades, högt steg hans bröst, oeh den
häftiga oron i hans inre röjde icke smärta eller förskräc-
kelse, utan en hemsk glädje. »Död, död! — Allt dödt!
Äfven han •—- och före bröllopsmorgonen !» sade han sakta,
och hans vackra läppar sammandrogos till ett uttryck af
det bittraste hån. Endast en tanke intog nu hela hans
själ, spjutet sjönk obemärkt ur hans hand, och under djupa
andedrag knäföll han med spänd väntan vid liket, lade sin
hand på riddarens bleka panna oeh böjde sitt lyssnande
öra ned till de halföppnade läpparne. Men en känsla af
förskräckelse fattade honom, då han höll Axels slappa hand
i sin och märkte en så småningom återvändande värma.
En fjäder, hvilken han skyndsamt upptog från golfvet oeh
höll framför Axels läppar, visade först en knappt märkbar
rörelse, hvilken redan efter några minuter blef starkare,
oeh med det dofva utropet: »Han lefver!» sprang han upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
