Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
i min hahd ■— och gör du snedsprång, så stryper jag dig
med ett tag. Går du in härpå?»
Fastän dvergen med sura miner blangde på snaran,
så beqvämade han sig slutligen att använda henne, tog li-
nan om halsen och anträdde sin vandring, förnyade den
väl tio gånger och släpade snart en så ansenlig haimhög
tillsamman vid brasan, att Hane helt beqvämt kunde bädda
sig deri, hvilket han ock strax gjorde, i det han utsträckte
sig med den största förnöjelse. »Min käre mäster räf»,
vände han sig derpå till dvergen. »Du har visserligen nu
visat mig en rätt vigtig tjenst, men likväl tror jag dig
derföre icke en hårsmån bättre än förut. Jag tar väl nu
snöret af halsen på dig, men du bör dock begifva dig till-
baka i tången, och som, efter hvad du tror, mina vador
äro tillräckliga till hufvudkudde för dig, så behåller jag all
halmen sjelf och låter dig sitta på den kalla stenen under
bröllopsnatten, hvilket du rätt. väl har förtjent. Men til-
lika vill jag låta dig veta, att du ännu har att vänta af
mig en vida allvarsammare tuktan för ditt nidingsverk
emot den arme höfvitsmannen och hans dotter».
Härmed utsträckte han de väldiga lemmarne under
ett djupt andedrag, klämde dvergen tillhopa mellan sina
fotter och tycktes finna sig rätt väl på sitt läger. Snart
begynte han dock att smacka med tungan, klappade på det
tomma mjödfatet, hvars innehåll han förtärt, fattade det
stora dryckeshornet, hvilket ständigt låg vid hans sida,
fuktade sina torra läppar med de deri qvarblifna dropparne,
suckade sakta, sedan allt högre och högre samt klagade
ändtligen öfver en brinnande törst.
»Är detta väl ett lif?» utbrast han. »Är detta väl
ett lif för en man som jag? Jag är kapten och måste
sjelf hålla vakt hela nätter utan den ringaste förfriskning.
Hvarför skulle jag begifva mig ibland röfvare, då jag måste
vaka och törsta i stället för att dricka och hvila .mig, som
det borde vara? Om jag blott hade det lilla fatet ur käl-
laren till venster i sanden; det är det sista och bästa,
hvilket jag redan länge sparat för att dermed styrka mig.
Ack, det vore ändå en tröst för min själ ! Men huru skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
