Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
»Den, som har ett sä högt mâl för sin sträfvan som
•du och jag», svarade flickan, »borde icke fika efter gagn-
lös kvila.»
.»Och är ditt hjerta så helt och hållet uppfyldt af äre-
girighet, att min kärlek ej mera deri kan finna någon
plats?» svarade Otto särad.
»Jag vill vara fri!» svarade Brita med bestämd ton.
»Skulle jag icke vara dåraktig, om jag nu, då jag våldsamt
besegrat hvarje känsla af tacksamhet, sönderslitit de band,
hvilka fastkedjade mig vid min far ocli min syster, likväl
på nytt ville låta fängsla mig vid en man och af en prest
låta inviga mig till slafvinna?»
»Så vill du då aldrig blifva min?» frågade Otto med
beklämdt hjerta.
»Ledsaga mig till mitt mål — du kan det. Har jag
uppnått målet, så räcker jag dig min hand och drager dig
upp till mig», svarade Brita kallt.
Som ett dolkstyng träffade dessa ord grefvens kärleks-
lågande hjerta, och knappt förmådde han dölja upproret i
sitt inre. Den kafia stoltheten hos den varelse han till-
bad uppväckte nu mägtigt hans egen stolthet, hvilken hit-
tills varit tillbakaträngd af. hans varma kärlek. Han såg
sig förskräckligt bedragen i sitt ädla förtroende till sin
älskarinnas hjerta, som endast ännu med förtiollande band
fastböll honom vid detta lifvet. I henne liade han trott
sig se den lysande ledstjernan på sin dunkla lefnadsbana,
och nn igenkände han i denna endast ett lufttecken, som.
olycksbådande sväfvade öfver lians hufvud. Hans heders-
känsla vaknade, han kände förnedringen att som en gosse
låta föra sig i hennes ledband, och att ytterligare sträfva
att vinna hennes genkärlek, hvilken kanhända i en afläg-
sen framtid skulle erbjudas honom, såsom man bjuder en
gåfva åt en tiggare. För första gången tillstod han med
blygsel för sig sjelf, att han genom sin halsstarrigbet var
djupt sjunken, var röfvare och upprorsman. En göd engel
tycktes i detta ögonblick kringsväfva honom; alla de pla
ner, hvilka han med hämndbegär i bjertat utkastat föl till-
fredsställandet af sin äregirighet, voro hastigt tillintetgjorda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
