Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
efter befallning. Vi följde honom af fri vilja för att söka
vår rätt hos konungen, och den redlige mannen söker först
att på hederliga vägar komma till rätta, innan han slår till
med svärd och yxa. Vare långt ifrån oss att vilja förråda
vår öfverbefälhafvare Dacke eller våra bröder; men likväl
vilja vi först i godo försöka att förelägga konungen våra
rättvisa klagomål genom ståthållaren Stenbock och först an-
vända våld, om han tillsluter sitt öra för vår" klagan.»
»I ären affällingar !» svarade munken med vrede. »Rädda
mesar ären I, som anblicken af hundra knektar med lika
så många lansar afskräcker, såsom det vore tio tusen djef-
lar, hvilka med lågande pilar måttade efter edra harhjer-
tan! Jag släpper eder icke härifrån. I skolen ieke skada
det goda verket genom feghet, jag låter sluta eder i kedjor
och till ett åtlöje för hela skaran föra er genom lägret.»
»Hvem vill fängsla oss?» svarade Jösse uppbragt med
hög röst, i det han genom ett kraftigt slag af sin hand
stötte den rasande munken ifrån sig. »Våra vänner tänka
som vi och tillåta aldrig den nesa träffa oss, som edra
ord förkunna!»
»Vi åstunda alla en förlikning i godo !» ropade nu på
en gång hela skaran af småländingar, som voro lägrade
närmast Helga ä, der den utfaller i Bergqvara sjö, och
hvilken skara väl var 500 man stark. De rusade nu upp
och trängde sig omkring munken, ty de hade hört huru
han med hårda ord tillbakahållit deras två kamrater.
Pater Erlandsson, som såg sig omringad af en väldig
skara kraftfulla män, hvilka trotsigt stormade in på honom,
ändrade nu hastigt sin ton och sade med andlig ödmjuk-
het: »Stillen eder, mina vänner; är det allas eder vilja, så
dragen i frid bort till ståthållaren, och Herrpns välsignelse
ledsage eder!»
Härpå a.flägsnade han sig med doldt raseri utur träng-
seln, och de båda fredsbuden begåfvo sig oförtöfvadt till det
fiendtliga lägret.
De kungliga vakterna förde dem med spotska blickan
enligt deras begäran, till befälhafvaren, som vänligt mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
