Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
din arm, döm nu sjelf om hvilken af oss båda har största
skäl att beklaga sig! Hvilket sår håller du för svårast?»
Då uppreste riddaren sig till hälften ifrån sitt läger,
böjde sig fram, höll handen för pannan, så att det flam-
mande fackelskenet icke skulle blända honom, och såg
pagen i ansigte. Redan vid första blicken utiopade han.
»Brita»! och sprang förskräckt upp.
»Det är jag !» svarade hon kallt och med en hånfull
blick på sitt offer. »Den stolte riddaren har besegrat ett
qvinnohjerta, den stolte adelsmannen, som stred för sin
konung, och som i sitt öfvermod trodde, att det endast
behöfdes hans svärd för att förskaffa fred åt det hotade
fäderneslandet, har en qvinna öfverlemnat i böndernas
våld!» ... i , t,
»Det är icke möjligt! Nej, nej, det är icke du. Du
kan icke vara Brita, den gamle Arvid Vestgöthes foster-
dotter!» ropade Axel med häftig rörelse.’
»Visserligen fann du det ej mödan värdt att inpregla
mina drag i ditt minne», svarade hon med stigande för-
bittring, »men, tro mig, du har’verkligen igenkänt mig t
Jag är din ömt älskade Agdas fostersyster!»
° »Ack, rättfärdige Gud! måste äfven detta namn komma
mitt blod’ att stelna!» ropade Axel. »Olyckliga, hur har
du kommit till den förskräckliga gemenskapen med dessa
röfvare och mördare, som med hvarje steg draga förban-
nelse och fördert öfver sina hnfvud?»
»Det är du, som utstötte mig och har bringat mig i
deras krets», svarade hon i känslan af ett plågsamt minne.
»Mitt bjerta var oförderfvadt och fritt från hvarje synd,
min hand var ren och mitt samvete, hvilket både vakande
och under sömnen nu ofta uppskrämmer mig, var då lugnt
som ett slumrande barn; ty mitt bröst inneslöt en inner-
lio-, öm känsla, hvilken endast uppblomstrar under en stilla
själsfrid. Vet, att för dig liar mitt bjerta hyst de heliga-
ste känslor, och dessa upplågade med häftighet till en oof-
vervinnelig lidelse. Då jag såsom barn under våra lekar
trängde mig till dig, älskade jag dig redan ; då jag i äldre
år, föraktande de barnsliga lekarne, ständigt utgjorde ditt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
