- Project Runeberg -  Nils Dacke / Andra delen /
31

(1881) [MARC] Author: Pehr Thomasson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

31
sällskap under dina lärotimmar, sâ älskade jag dig; då
jag såsom jungfru med öm smärta emotsåg dina ständiga
besök i vårt hus; då jag med tårfull blick hängde vid ditt
öga, med beklämdt bröst icke vågade andas vid ditt tal,
för att icke förlora något af dina ord, — så älskade jag
dig med den varma kärlek, som upplyfter en flicka i de
saliga drömmarnes sköna rike. Rundt omkring mig såg
jag i ditt sällskap en vänlig lustgård, och under en klar
himmel, hvilken ingen storm ännu upprört, kastade hoppet
sitt fasta ankare i mitt bjerta och fängslade dervid lidel-
sens väldiga skepp med dess stolta vimplar i mitt af glädje
rörda bröst. Ingen aning förkunnade mig ännu, att hop-
pets ankare var bedrägligt; ty hvarje af dina blickar, den
obetydligaste af dina handlingar syntes förkunna mig kär-
lek, och då du öppnade dina läppar under vårt samtal,
tillhviskande mig den länge väntade förklaringen, så.
trodde jag mig höra englaröster i hvarje ord, och om de
icke så hastigt bortdött för mig, hade dess trolltoner vändt
mitt hjerta till himlen och allt hvad man kallar heligt,
ända till den afiägsnaste evighet.
Du skyndade nu till Stockholm för att hemta Agda,,
som redan tillbragt en lång tid hos din syster, och kom
tillbaka såsom främmande för mig. Förgäfves sökte jag
den förra ömheten i dina blickar; du undvek mig, och ta-
lade du med mig, var det endast få ord. Jag öfverfölls
af ängslan — jag sörjde och måste från det vida fjerran
framkalla det hopp, hvilket- annars städse frivilligt gycklat
omkring mig. Dagar och månader försvunno ; du blef
kallare, mera främmande, och min skarpa blick, som. öf-
verallt följde dig, märkte nu för sent den sanna rigtnin-
gen af ditt hjerta, som du vändt ifrån mig — ack, så
hastigt! Du, älskade Agda, hade aldrig med kärlek tänkt
på mig, fastän din falska blick, då vi voro allena, ofta.
hycklade mer än vänskap; jag var förkastad, försmådd,,
och natt och fasa uppfylde mitt hjerta. Då voro alla mina
ungdomsdrömmar flydda! Jag såg mig öfvergifven; min
värsta fiende trodde jag mig se i min syster, i min fadei
endast den stränge knarrige gubben, som för mig fram-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:32:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tpndacke/2/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free